Debatt
Vi beundrar trosvisshet – men är det vad vi behöver?
TRO OCH TVIVEL. Vi kan behöva gå några mil, någon tid, i sökarens skor. Ja, finna oss till rätta i osäkerheten, skriver Tomas Söderhjelm.
Så kan vandringen vidare inte skuggas av ouppnåeliga gestalters personligheter, men ljummas av nådens sol över stigen, skriver Tomas Söderhjelm.
Eva Söderhjelm
Ibland tror vi att det är trosvissheten vi behöver. Den där säkra förvissningen om hur allt är tänkt. Vi stannar inför gestalter i nutiden eller i det förflutna som levt till synes fasta och stadiga i tron, beundrade för sin tydlighet och kompromisslöshet. Och så ser vi vår egen bleknade tro, som en gång var på väg mot stadigheten, men som med tiden och tidens alla vindar tappat färg och form.
