Åsa Molin: Jesu blick granskar inte

Jesus mäter inte kvinnan med en granskande blick.

—   Åsa Molin

Om Jesus hade följt “the Billy-Graham-rule” hade vi inte haft den här berättelsen i Bibeln. 1948 bestämde sig evangelisten Graham för att inte resa, möta eller äta ensam tillsammans med någon annan kvinna än hans fru Ruth, för att skydda sig själv från frestelser och illvilliga rykten. Men Jesus verkade inte alls känna samma rädsla för varken sina egna möjliga handlingar eller att skvaller skulle förstöra hans anseende.

Han gick rakt emot de kulturella koderna när han sökte ögonkontakt med en ensam kvinna. Opassande är bara förnamnet. Inte konstigt att kvinnan blev chockad. En ogift judisk man, dessutom en rabbi, fick inte äventyra sin egen renhet inför Gud genom att söka kontakt på det sättet. Avståndstagande och distans var strategin för att undvika "guilt by association". Kvinnan var dessutom samariska, hon tillhörde en suspekt sekt som judarna undvek grundligare än vi undviker en barnfamilj med vinterkräksjuka.

Vanligtvis gick kvinnorna till brunnen innan solen hade börjat bränna eller när dagen svalnat.

Här har vi en kvinna som kommer ensam mitt på dagen. Varför? Är det för att ingen vill gå med henne eller är det hon som undviker de andra för att slippa känna sig avfärdad?

En annan märklig detalj är hennes ålder. I vanliga fall hämtade de yngre kvinnorna (eller tonårstjejerna) i ett hushåll vatten från brunnen. Men den här kvinnan är inte längre ung, med tanke på hur många män hon hunnit vara gift med.

Varför fanns det ingen yngre kvinna i hennes familj som hämtade vatten? Kanske levde hon med skammen att vara barnlös eller så har hon förlorat de barn hon fått, på grund av skilsmässorna? Vi vet inte detaljerna men idag skulle hon kanske vara en ensam medelålders new age-kvinna med lite för djupt dekolletage på sin klänning, som överallt möts av undvikande blickar.

När Jesus möter henne är han trött. Läpparna är torra, solen steker. Jesus mäter inte kvinnan med en granskande blick – utgör hon ett hot mot min karriär eller karaktär – utan möter henne med sitt eget äkta behov: Jag är törstig, kan du ge mig lite vatten? Kanske är det just den ingången som gör att de får ett så uppriktigt och levande samtal?

Ett samtal som rör sig lika graciöst som vatten mellan fysisk och andliga törst. Jesus ser rakt igenom henne, alla lager av sorg, skam, sår, synd och svek. Om man lyssnar noga kan man höra hur Jesus ord är fyllda till bredden av kärleksfull ömhet: "Om du visste, om du bara visste, vad Gud har att ge dig". Det är förvandlingens begynnelse. När vi börjar ana det Gud leder oss fram till. Livets egen källa.

Söndagens bibeltexter

Andra söndagen efter trettondedagen

Tema: Livets källa

Gamla testamentet: Jesaja 55:1–4

Kom, al­la ni som törs­tar, kom hit och få vat­ten, kom, även om ni in­te har peng­ar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd ut­an peng­ar, vin och mjölk ut­an att be­ta­la! Varför lägger ni peng­ar på det som in­te är bröd, er lön på sådant som in­te mättar? Lyss­na till mig, så får ni äta gott och nju­ta av fe­ta rätter. Kom till mig och hör no­ga på, lyss­na, så får ni liv. Jag slu­ter ett evigt förbund med er, den nåd jag vi­sat Da­vid skall bestå. Ho­nom gjor­de jag till ett vitt­ne för fol­ken, till furs­te och härs­ka­re över dem.

Episteltext: Uppenbarelseboken 22:16f

Jag, Je­sus, har sänt min äng­el till er för att vitt­na om det­ta i försam­ling­ar­na. Jag är skot­tet från Da­vids rot och hans ätt­ling, den strålan­de mor­gon­stjärnan.”Och An­den och bru­den säger: ”Kom!” Och den som hör det skall säga: ”Kom!” Och den som törs­tar skall kom­ma. Och den som vill skall fritt få dric­ka av li­vets vat­ten.

Evangelietext: Johannesevangeliet 4:5–26

och kom där till en stad som het­te Sy­kar, in­te långt från den mark som Ja­kob gav sin son Jo­sef. Där fanns Ja­kobs källa. Je­sus, som var trött ef­ter vand­ring­en, sat­te sig ner vid källan. Det var mitt på da­gen. En sa­ma­risk kvin­na kom för att hämta vat­ten. Je­sus sa­de till hen­ne: ”Ge mig något att dric­ka.” Lärjung­ar­na ha­de nämli­gen gått bort till sta­den för att köpa mat. Sa­ma­ris­kan sa­de: ”Hur kan du, som är ju­de, be mig om vat­ten? Jag är ju en sa­ma­risk kvin­na.” (Ju­dar­na vill in­te ha något med sa­ma­ri­er­na att göra.) Je­sus sva­ra­de hen­ne: ”Om du viss­te vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dric­ka, då skul­le du ha bett ho­nom, och han skul­le ha gett dig le­van­de vat­ten.” Kvin­nan sa­de: ”Her­re, du har ing­et att hämta upp det med och brun­nen är djup. Vari­från tar du då det le­van­de vatt­net? Skul­le du va­ra större än vår fa­der Ja­kob som gav oss brun­nen och själv drack ur den, lik­som hans söner och hans bo­skap?” Je­sus sva­ra­de: ”Den som dric­ker av det här vatt­net blir törstig igen. Men den som dric­ker av det vat­ten jag ger ho­nom blir ald­rig mer törstig. Det vat­ten jag ger blir en källa i ho­nom, med ett flöde som ger evigt liv.” Kvin­nan sa­de till ho­nom: ”Her­re, ge mig det vatt­net, så att jag ald­rig blir törstig och behöver gå hit ef­ter vat­ten.” Je­sus sa­de: ”Gå och hämta din man.” Kvin­nan sva­ra­de: ”Jag har ing­en man.” Je­sus sa­de: ”Du har rätt när du säger att du in­te har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är in­te din man. Där ta­la­de du san­ning.” Kvin­nan sa­de: ”Her­re, jag ser att du är en pro­fet. Våra fäder har till­bett Gud på det här ber­get, men ni säger att plat­sen där man skall till­be ho­nom finns i Je­ru­sa­lem.” Je­sus sva­ra­de: ”Tro mig, kvin­na, den tid kom­mer då det var­ken är på det här ber­get el­ler i Je­ru­sa­lem som ni skall till­be Fa­dern. Ni till­ber det som ni in­te känner till. Vi till­ber det vi känner till, ef­tersom fräls­ning­en kom­mer från ju­dar­na. Men den tid kom­mer, ja, den är re­dan här, då al­la san­na gudstill­bed­ja­re skall till­be Fa­dern i an­de och san­ning. Ty så vill Fa­dern att man skall till­be ho­nom. Gud är an­de, och de som till­ber ho­nom måste till­be i an­de och san­ning.” Kvin­nan sa­de: ”Jag vet att Mes­si­as kom­mer” (alltså den Smor­de) ”och när han kom­mer skall han låta oss ve­ta allt.” Je­sus sa­de till hen­ne: ”Det är jag, den som ta­lar till dig.”