Tomas Sjödin: Guds härlighet på himladuken

Den vår som förlöpte var ovanlig för att vara en vår i mitt liv. Jag var sjukskriven i sex veckor efter en ryggoperation och beordrad lika många veckors stillhet, en nyttig övning för en som genom åren skrivit mycket om stillhet, tystnad och om att uppfatta Guds tilltal i den omgivande skapelsen. Bakom vårt hus, precis vid randen till skogen, har vi ett enkelt växthus som mer är som en sommarstuga än ett ställe för odling. Sju meter hemifrån och ändå i en annan värld. På en bänk där låg jag utsträckt varje dag under våren, lyssnade på suset från de stora träden, sov under en skur av fågelsång och följde hur vinrankan över mig gick från en knotig pinne till ett skuggande tak.

I takt med tillfrisknandet företog jag kortare utfärder, en av dem skall jag nog aldrig glömma, den till Säveåns vindlande strömmar i området runt Jonsereds fabriker utanför Göteborg.

Läs mer | Tomas Sjödin ger ut ny bok i höst

Upplevelsen där har en förhistoria. Jag inledde mitt senaste ”Vinter” i P1 med orden: Jag har aldrig sett en kungsfiskare. Jag har läst det mesta som finns att läsa om dem, tror mig ha rätt bra koll på fågelarten men jag har aldrig sett någon.” Och så berättade jag om att det var i mötet med den amerikanske teologen Eugene Peterson som min nyfikenhet på fågeln väcktes, att han ofta skriver om den och att hans predikosamling heter ”As kingfishers catch fire”.

Ett nyckelord i Petersons predikningar är samstämmighet. Mellan ord och handling, mellan Guds ord i Bibeln och hur vi lever den sanningen. Och det är där kungsfisken dyker upp. Eller ner. För den kommer plötsligt, som en blixt från klar himmel och den syns nästan bara när den reflekterar ljuset. Och just så uppfattar jag det Eugene Peterson ville säga när han ständigt återvände till orden om kungsfiskaren som liksom fattar eld i luften: Att det finns en vila där, ett djupt lugn. Inget uppvisande, inget tävlande, man bara gör det man är ämnad och utrustad att göra och så, utan att man ens tänker på det, reflekterar man det stora ljuset.

Och så ganska precis ett år efter vårt möte, när min rygg börjat läka ihop fick jag plötsligt ett sms om att något sett ett kungsfiskarpar i Jonsered. Jag tog bilen dit, parkerade vid fabrikerna och hann inte mer än över bron bakom kraftverket förrän jag såg den blå blixten i luften över strömmarna. Mitt livs första kungsfiskare.

Läs mer | Tomas Sjödin: Trodde jag hade gråtit klart

Precis nu lever vi i en tid på året som väntar på oss med miljontals sådana upptäckter. Det är egentligen bara att gå ut, sätta sig stilla någonstans i en skog eller vid en sjö och bestämma sig för att inte resa sig och gå därifrån i förtid. Och så plocka under som fallfrukt. Eller med ord ur Psalm 19 i Eugene Petersons livsverk – översättningen The Message:

”Guds härlighet visas på himladuken, och Guds hantverk ställs ut vid horisonten. Fröken Dag har lektioner om det varje morgon; magister Natt föreläser om det varenda kväll. Man hör inte orden; rösterna uppfattas inte, men deras tystnad fyller jorden: den outtalade sanningen förkunnas överallt.”

Tomas Sjödin, pastor och författare