Livsstil

Gud kan laga vad han vill ur pannkaka

Rickard Sundström om hur Petrus fick ny chans trots att det blev pannkaka av hans löften till Jesus

Rickard Sundström, bibelkrönika

Ibland brukar predikanterna säga att den kristna kyrkan föds i Apostlagärningarna 2 när den Helige Ande fyller lärjungarna. I så fall är Jesus möte med Petrus i Johannesevangeliet 21 ett extra ultraljud för att kolla om det fortfarande finns liv därinne.

Upp som en sol, ner som en pannkaka. Snacka om raketkarriär i tjänst för Gud. Ena dagen tvättar Petrus fiskfjälliga nät, nästa får han höra att han är klippan med en uppenbarelse som Jesus ska bygga sin kyrka på! Det fanns ingen horisont, kurvan pekade spikrakt uppåt. Men så kom natten och förnekelsen, tuppen som gol framgångssagan i bitar. En raket utan krut, en patetisk pannkaka som singlar mot backen.

Det kan knappats finnas en vackrare bild av Guds hjärta för upprättelse än detta: Jesus har gjort en eld, väntat ut den tills den blivit en glödbädd och grillar i förväg fisk till en båtlast tillintetgjorda lärjungar och dess pannkaka till kapten. Jesus bryter brödet igen. Nådens förbund kan ingenting ta knäcken på. Inte ens Petrus urflippade kommentar: Jag känner inte den mannen!

Det är omöjligt att föreställa sig Apostlagärningarna utan Jesus upprättelse av Petrus. För kyrkan ett elddop, för Petrus ett nålsöga. Ett ultraljud när hela himlen håller andan.

När Jesus ska ta Petrus genom nålsögat tilltalar han honom med Simon, Johannes son. Inte Simon Petrus, Klippan, med stora Messiasuppenbarelser. Bara Simon, från pojkrummet innan allt storslaget hade börjat definiera honom.

“Älskar du mig mindre än de andra gör?” hade varit en rimligare fråga. Men Jesus är inte rimlig, det har han aldrig varit. Han är smartare än så, han har något djupare på gång. Med frågan “Älskar du mig mer än de andra gör?” blåser han liv i Petrus innersta låga. Jesus frågor pressar honom genom nålsögat, men det är vid den bottenärliga sanningens punkt som allt händer. Vid Petrus odödliga “Herre du vet allt…du vet att jag har dig kär.” En vuxen man, rakt genom ett nålsöga.

Hur många tusen Petruspannkakor finns det i vårt land? Vi som mötte Jesus, släppte allt lagom och fick veta att vi inte längre hette Olle eller Lisa utan tydligen “En begåvad andlig ledare”, en “Otroligt smord förebild”, en som “har det”, den som vi väntat på, en Klippa. Upp som en raket, av hundra sorgliga anledningar ner som en pannkaka.

Därför handlar texten om oss, alla kruttomma raketer. Vi som står inför ett nålsöga, men som inte förstår hur vi i all sin dar ska komma igenom. Ur nålsögat räcks oss Jesu armar och orden han sa om ett annat nålsöga: För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt. Gud kan laga vad han vill ur pannkaka.

---

Veckans bibeltexter

Tema: Påskens vittnen (andra söndagen i påsktiden)

Gamla testamentet: Jeremia 18:1-6

Detta ord kom till Jeremia från Herren: Gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord. Då gick jag ner till krukmakarens hus och fann honom i arbete vid drejskivan. Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det. Herrens ord kom till mig: Skulle jag inte kunna göra med er, Israels folk, så som denne krukmakare gör, säger Herren. Som leran i krukmakarens händer, så är ni i mina händer, Israels folk.

Episteltext: Första Johannesbrevet 5:1-5

Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och den som älskar fadern älskar också hans barn. Att vi älskar Guds barn ser vi därav att vi älskar Gud och håller hans bud. Ty detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Hans bud är inte tunga, eftersom alla som är födda av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?

Evangelietext: Johannesevangeliet 21:15-19

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«

Psaltaren: 145:1-7

En lovsång av David. Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung, nu och för evigt prisar jag ditt namn. Dag efter dag vill jag prisa dig, nu och för evigt sjunga ditt lov. Stor är Herren, högt är han prisad, ingen kan fatta hans storhet. Släkte efter släkte skall hylla dina verk och vittna om dina väldiga gärningar. De skall tala om din härlighet, ditt höga majestät, och de under som du gör vill jag besjunga. De skall prisa din fruktansvärda makt, och din storhet vill jag förkunna. De skall ropa ut din stora godhet och jubla över din trofasthet.

----

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig