Livsstil
Därför knäpper vi händerna när vi ber
Bön är ett samtal mellan människan och Gud. Vissa knäpper händerna när de ber. Andra dansar eller sjunger. Här är "Jaha!"-lektionen i världsreligionernas böner.
KRISTENDOM:
Bildar ett kors, går ner på knä eller använder radband
Varför knäpper vi egentligen händerna när vi ber? Den vanligaste förklaringen är att man med knäppta händer och slutna ögon bättre kan koncentrera sig. Somliga säger att de korsade tummarna bildar ett kors och händerna en skål, redo att ta emot det Gud vill ge. Luthers katekes från 1500-talet rekommenderar att man knäpper händerna innan man ber bordsbön, men redan på bilder från medeltiden kan man se att kristna knäppte händerna i bön.
Att gå ner på knä är ytterligare ett sätt att fokusera på det man gör. När man läser i Bibeln om böneställningar handlar det ofta om att antingen be stående eller på knä med händerna vända mot himlen eller att knäböja, medan man rör marken eller golvet med händer och ansikte.
Katoliker ber med hjälp av ett radband kallat rosenkransen, antingen en vanlig eller en stor. Varje rosenkrans är indelad i fem dekader; varje dekad består av en Fader Vår, tio Ave Maria och en Ära vare fadern som avslutar dekaden. Men bönen börjar alltid med korstecknet. Rosenkransen är ett bönehjälpmedel som uppkom för att man inte skulle behöva kunna läsa eller äga en bok - i stället användes ett radband för att hålla reda på var i bönen man är. Men i dag förekommer även böneböcker och bönekort med nedskrivna böner på. Rosenkransens pärlor löper mellan fingrarna och man stannar till vid varje pärla för att be. Man börjar med det lilla krucifixet vid inledningen av bönen och fortsätter sedan till de följande pärlorna.
I östkyrkan, de ortodoxa kyrkorna, har man en annan form av radband med 33 kulor eller knutar, förbundet med den evangeliska Jesusbönen: "Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över oss."
I den koptiska traditionen har radbanden 41 knutar som symboliserar de 39 piskrappen Jesus utsattes för, törnekronan han bar och såret i sidan där en av soldaterna stack upp sin lans. I änden av radbandet formar knutarna ett kors. På så vis påminner alltid radbandet bedjaren om Kristi lidandes historia.