28 september 2020

En tidning på kristen grund



Livsstil

Påsk med klang och jubel

Tycker du att påsken börjar först på skärtorsdagen, eller till och med långfredagen? Tänk om, för det är nu i helgen vi inleder högtiden, med en klang och jubelföreställning. På söndag är det dags att i hyllning höja palmbladen och fira palmsöndagen.

Patric Forsling, general­sekreterare i Equmenia, har alltid tyckt om att predika på palmsöndagen. Det är då påsken börjar på riktigt, när Jesus rider in i Jerusalem på en åsna och folket möter honom med jubel och palmkvistar i händerna.

– Det är viktigt med starten, säger Patric Forsling som svar på varför det är just palmsöndagen som lockar till predikan.

Det är några år sedan han fick tillfälle att göra just det, då som pastor i bland annat Sävedalens missionsförsamling och föreståndare i Södertälje pingstförsamling. Som generalsekreterare i Equmenia blir det inte mycket predikande, men om han hade stått i talarstolen nu på söndag skulle han bland annat prata om de tvära kasten i bibelberättelsen.

– En sak som jag slås av är hur extremt snabbt det svänger här. Det är en klang och jubelföreställning på palmsöndagen, när folket hyllar Jesus – men bara några dagar senare ropar de ”Korsfäst, korsfäst!” om samme man! Det är en intressant ingång i påsken.

– Men Jesus bekymrade sig inte om huruvida han var omtyckt eller inte, han hade fokus på sitt uppdrag. Vad är vårt uppdrag som kristna, hur värderar vi vår kallelse? Det skulle jag prata om i min predikan.

Intåget i Jerusalem har en så pass stor betydelse i kristen­domen att texterna läses både på palmsöndagen och första söndagen i advent. Under första advent, med sin pompa och ståt, firar vi att Jesus är Herren som kommer till oss och inleder ett nytt kyrkoår.

På palmsöndagen återkommer temat, men då i ett djupare syfte, insatt i ett konkret sammanhang med texter som berättar om Jesu sista dagar innan korsfästelsen och uppståndelsen.

– Jag ser palmsöndagen som ett tillfälle att fira en fin gudstjänst där vi fokuserar på att gå in i stilla veckan. När jag arbetade i församlingar jobbade vi med att uppgradera hela påskveckan, för påsken börjar inte på skärtorsdagen eller långfredagen – den börjar på palmsöndagen. Vi hade bibelstudier och agapemåltider, för att påminnas om att påsken inte bara är en helg av långledighet när man åker ut till stugan, säger Patric Forsling.

Påskfirandet i sin helhet ser han som en bra start i att få återkomma till vad den kristna tron handlar om, synd och syndernas förlåtelse. Han uppmanar till att inte gena förbi de tankarna, att våga stanna upp och fundera på vad korset har att säga oss.

– Hela påskfirandet handlar om det innersta i vår tro. Jag går in i den kommande veckan med ett öppet hjärta.

Traditioner i stilla veckans början

Måndagen kallas blåmåndag eller svarta måndag. Namnet kommer från tyskans "Blauer Montag", kanske från den tid då man under fastlagen klädde sydtyska kyrkor i blått.

På blåmåndagen skulle man förr på flera håll i Skåne äta nio sorters kål, som skulle ge tillräckligt med krafter för att orka med det förestående hårda vårarbetet på gården.

I Bohuslän skulle den svarta måndagen användas för att sota skorstenarna, så att de blev vita och fina.

Att inte ligga kvar för länge i sängen på morgonen var viktigt under hela dymmelveckan. Den som kom upp sist riskerade att få ett öknamn som kunde hänga kvar under hela året. Sist ur sängen på måndagen var ”askfisen”. För de övriga dagarna gällde följande öknamn: ”fetgrisen”, ”dymmeloxen”, ”skärtosen”, ”långlaten”, ”stumpen” och, sist men inte minst, ”påskloskan”.

Tisdagen kallas vita tisdagen. Då kunde man vakna och tända eld i spisen som sedan ledde röken ut genom den då rengjorda och vitmenade skorstenen.

Onsdagen kallas dymmelonsdag, efter seden att inför påsken byta ut kyrkklockans metallkläpp mot en av trä, en så kallad dymmel, med en mer dämpad klang – en markering av att det var stilla veckan och att långfredagen närmade sig. När man firar Jesus uppståndelse under påskdagen är metallkläppen tillbaka, och klockan kan ljuda med full klang igen. 1823 upphävdes föreskriften som påbjöd att ingen musik skulle spelas från fastlagssöndagen fram till påskdagen.

I folklig tradition har dymmel­onsdagen, ursprungligen genom missuppfattning, kommit att också­ kallas för askonsdagen, men enligt kyrklig definition infaller den i veckan efter fastlagssöndagen.

Mängder med förställningar är kopplade till den här dagen. Det ansågs vara farligt att hugga ved – ”dymmeln” kunde krypa in i träet och göra så att veden ruttnade – korna riskerade den här dagen en sjukdom, ”kläv-älta”, om de trampade på spånor som huggits just denna dag, och att den här dagen bära hem granris från skogen var detsamma som att dra ormar till gården.

Källor: Wikipedia, NE, Svenska kyrkan, hogtider.wordpress.com

Fler artiklar