Krav på likriktning i både Svenska kyrkan och Evangeliska frikyrkan

Jacob Zetterman Jacob Zetterman Jacob Zetterman Reporter

Reporter på Dagen

Frågan om vigsel av samkönade par är just nu hett omdebatterad i både Svenska kyrkan och Evangeliska frikyrkan, där det ställs krav på likriktning inom respektive samfund. Men det finns en avgörande skillnad i vilken teologisk hållning som önskas. 

Hur olika får man egentligen tycka inom ett trossamfund? I Svenska kyrkan har frågan om samkönade äktenskap stötts och blötts i många år, och den nuvarande kompromisslösningen har blivit allt mer ifrågasatt. 

Efter några veckor av medial exponering har debatten blossat upp på allvar, där samtliga biskopar har fått bekänna färg om de accepterar att prästviga någon som inte är villig att viga samkönade par. Fyra biskopar säger nej, övriga nio ja. 

Nu går Socialdemokraterna ut och säger att de är villiga att agera på kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, om biskoparna inte kommer längre i frågan för att få alla präster att bejakade samkönade äktenskap, rapporterar Kyrkans tidning. 

9 av 13 biskopar villiga att prästviga kandidater som inte viger samkönade par

Får tycka olika

Bakgrunden är att år 2009 sa Svenska kyrkan ja till att viga samkönade par. Vid en förfrågan så ställer kyrkan därför alltid upp med en präst, vilket hittills inte varit några problem och majoriteten av prästerna tackar ja vid en sådan för­frågan. 

Samtidigt får enskilda präster tacka nej till en sådan vigsel om de har en traditionell äktenskapssyn. 

Lösningen skulle kunna ses som salomoniskt genial, man får tycka olika och ingen får sin vilja igenom helt och hållet. Man tvingas helt enkelt till att hålla sams i oenighet. 

Men som sagt, rösterna hörs allt ljudligare om rättning i ledet, inte minst av progressiva grupper på kyrkomötet. Kravet som de ställer är att alla präster i Svenska kyrkan måste omfamna samma linje.

Immanuelskyrkans pastor: Syftet är att vi inte ska kunna vara kvar inom EFK

EFK åt andra hållet

Parallellt blossar nu debatten upp i Evangeliska frikyrkan (EFK) inför sam­fundets stundande kongress. Men här sker kravet åt motsatta hållet. Förslaget som förs fram, via en motion, är att alla församlingar måste underordna sig samfundets officiella hållning i äktenskapsfrågan, det vill säga att alla pastorer enbart får viga man och kvinna. Eller snarare välsigna, då EFK avsagt sig vigselrätten.

Det som skaver för vissa inom samfundet är att Immanuelskyrkan i Örebro har valt att gå sin egen väg, då de för några år sedan beslutade att bejaka även sam­könade vigslar. Eftersom församlingen därmed trotsar samfundets hållning i äktenskapsfrågan lyfts nu frågan om en eventuell uteslutning om de inte ändrar sig. 

Vill vi ha en kyrka där man inte vågar prata om samkönade äktenskap?

Enhet eller inte

Så vilken väg är rätt att gå? Måste man nå teologisk enhet inom ett samfund, eller är det okej om det spretar lite? 

Svaret verkar i dagsläget vara att man får tycka lite annorlunda, både inom Svenska kyrkan och Evangeliska frikyrkan. För just nu tolereras i praktiken två olika äktenskapssyner under samfundens respektive paraply. 

Vissa verkar tycka att det här är rimligt och resonerar att man måste ha rätt att tycka olika i vissa teologiska frågor, andra tycker att det här är olyckligt, någon ordning måste det vara i ett samfund som säger sig följa Bibeln, Guds ord. 

Mekanismen är liknande i både Svenska kyrkan och Evangeliska kyrkan, med krav på likriktning i en symboliskt viktig teologisk fråga. I bägge fallen lyfts också frågan till högsta beslutande organ, det vill säga kyrkomötet i Svenska kyrkan respektive EFK:s kongress. 

Skillnaden mellan samfunden är den riktning som pekas ut, där de som ställer krav i Svenska kyrkan vill att alla präster ska vara tvungna viga samkönade par medan det i Evangeliska frikyrkan ställs krav på det motsatta, att alla ska sluta upp bakom åsikten att äktenskapet enbart ska vara mellan man och kvinna. 

EFK-motion: Församlingar bör dela äktenskapssyn eller lämna