Därför bör tiggeri regleras

Tiggeriet leder till utanförskap, stigmatisering och kriminalisering. Därför bör det regleras genom förbud eller tillståndsplikt, skriver två Uppsalapolitiker (KD).

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Tiggeriet är en fråga som skapar skarp polarisering. Vid kristdemokraternas riksting i höst kommer frågan upp och vi vill därför ge en bild från fältet.

Uppsala kommun inledde under Ebba Busch Thors kommunalrådskap 2014 insatser för ”EU-migranter” – ett dagcenter och ett natthärbärge som drevs av två olika frivilligorganisationer.

Arbetet med tiggeri i vår kommun har blivit känt som ”Uppsalamodellen”, som blivit en förebild genom sin starka samverkan mellan kommunen (socialtjänsten), polisen och civilsamhället. Samsynen och samarbetet har utvecklats under åren, särskilt genom en gemensam resa till Rumänien 2016 där förutom nämnda representanter även Upsala Nya Tidning fanns med. Kommunen har sedan anställt en rumänsktalande samordnare inom socialtjänsten, knutit kontakter med rumänska myndigheter, och hjälpt barn från tiggeri till skolan i hemlandet. En enig socialnämnd har också nyligen anpassat insatserna genom att ge nya riktlinjer för natthärbärget och avveckla dagverksamheten.

Många personer och organisationer i civilsamhället har gjort fantastiska insatser, både i Sverige och på Balkan. Ibland har insatserna lett till bättre förutsättningar för tiggarna, men tyvärr har insatserna oftast inte lett till några långsiktiga resultat.

Vi har under flera år följt denna utsatta grupp nära och landat i att tiggeriet bör regleras, genom förbud eller tillståndsplikt eller något liknande. Motiven är följande:

1. Utanförskap. Att inte bidra till samhällsgemenskapen är förödande för självkänslan och vi ser hur personer som över tid ägnar sig åt tiggeri bara hamnar i ett befäst utanförskap vilket främjar ett parallellsamhälle.

2. Låsning till tiggarplatserna. Vi ser hur samma grupp människor reser fram och tillbaka mellan Sverige och Rumänien, en resa som kostar ungefär 3 000 kronor (en månadslön i Rumänien). För att tjäna ihop pengar till resorna, och behålla de tiggarplatser som fördelas inom familjen, släkt eller gruppen, måste man bevaka sin plats. Är man borta några månader säljs platsen till andra tiggare, eller hyrs ut genom en dagsavgift.

3. Stigmatisering. I Sverige hör vi ofta att de som tigger är romer och att de, på grund av historia och tradition, "behöver” tigga och därför diskriminerar vi dem genom ett förbud. Det innebär en nedlåtande hållning mot folkgruppen romer, som inte är ödesbestämda att tigga. Att säga att romer måste tigga för att överleva antyder att de inte klarar något annat.

4. Bristen på arbetskraft i Rumänien. Många företagsamma rumäner reser utomlands för att arbeta, och därför är enkla jobb i dag mycket lättare att få i Rumänien och Bulgarien än i Sverige. Man importerar arbetskraft från Vietnam, Ukraina och Indien. Miljontals romer (och rumäner) försörjer sig i sina hemländer. Faktum är att de som är verkligt diskriminerade och lever i riktig fattigdom aldrig har råd att komma till Sverige.

5. Stöd i hemlandet. Den rumänska arbetsförmedlingen erbjuder yrkeskurser med praktik och de som inte kan läsa och skriva kan gå en ”Andra chansen”-skola. Detta är ett sätt att förebygga att den unga generationen faller i föräldrarnas ”vi klarar oss utan skola”- mönster.

6. Negativa konsekvenser för familjerna. När föräldrarna är bortresta under långa perioder får det stora konsekvenser för både den personliga utvecklingen och skolgången. Barnen lämnas hemma med en äldre person som ibland får ta hand om barn från en hel släkt. Andra och tredje generationen ser vi på gatorna i Sverige nu. På härbärget i Jönköping var nästan hälften av 25 personer 18-25 år gamla. Några unga vuxna tjejer har blivit gravida på gatan utan att ha en stabil relation och prostituerar sig.

7. Lösdriveri och växande kriminalitet. Livet på gatan främjar prostitution och olaglig sysselsättning. Kvinnorna berättar hur män kommer förbi och lämnar adress och telefonnummer. Tiggarna vittnar om hur de dras in i nätverk för trafficking, och hur de erbjudits att resa till Sverige mot att avstå 50 procent av förtjänsten från tiggeri till chefen. Ofta har de lovats boende, men det visade sig vara tält i skogen eller husvagn utan dusch och toa. När pengarna i muggen minskar får man komplettera med butiksstölder eller annat. Svenska samordningsnummer används främst till svart bilförsäljning.

För att värna värdigheten hos den utsatta grupp som tigger i Sverige bör tiggeriet begränsas. Det är bara genom att vi är tydliga med att tiggeri inte är en långsiktig lösning, utan snarare något som förstör familjer, bidrar till ökad kriminalitet och tar bort människors värdighet, som vi kan åstadkomma en förändring på sikt.

Jonas Segersam, Kommunalråd (KD), Uppsala.

Eva Moberg, Kommun-politiker (KD), och mångårig föreståndare för Härbärge för EU-medborgare.

Läs även | Lennart Bondeson (KD): Ett tiggeriförbud är kontraproduktivt

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (86%)
  • Nej (10%)
  • Vet inte (4%)

73 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Debatt Helena Erkenborn.
Premium Foto: Baz Ratner/TT
Foto: Baz Ratner/TT