Gud tog plats mitt i lidandet – nu måste kyrkan göra detsamma

Jag skulle författat en annan krönika. Jag hade en annan tanke, men allt kom av sig när tillvaron plötsligt förändrades. Det vanliga pastorsarbetet har ersatts av hjälparbete och utanför kyrkan står människor i kö för att skänka filtar, sovsäckar och kläder till Ukraina. Oron för världsläget blandas med tårar över människors generositet och den humanitära krisen vi står inför är ogripbar. Bönerna till Gud känns futtiga och kassen med kläder jag håller i räcker inte långt. Trots det gör jag det jag kan. Jag vänder blicken uppåt, formar en bön, hugger tag i nästa säck och sträcker ut en hand till min nästa. I tron att det lilla jag gör faktiskt gör skillnad.