Joakim Hagerius.

Tillvaron är mer än biologi och ekonomi, den är också existentiell.

Joakim Hagerius
Ledarskribent

Joakim Hagerius: Vad ska teologerna bidra med under coronakrisen?

Tillvaron är mer än biologi och ekonomi, den är också existentiell.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Först ut var biologerna med Folkhälsomyndigheten i spetsen för att guida oss genom denna coronatid.

Sedan kom ekonomerna. Och det står klart att både biologi och ekonomi behöver vägas in för människans och samhällets bästa.

I den tredje vågen kan man hoppas att teologerna kommer in i samtalet. För tillvaron är mer än biologi och ekonomi, den är också existentiell och ontologisk.

En kris av den magnitud som världen nu genomlever kan också innebära en utveckling. Men för att det ska ske kan inte allt fokus enbart handla om att komma tillbaka i samma hjulspår så snabbt som möjligt. Utan det behöver också beredas plats för en genomgripande reflektion där många bidrar med olika perspektiv.

Efter finanskrisen 2008 sades att det ekonomiska systemet behöver ses över och omskapas för att bli mer hållbart. Större hänsyn behöver tas till människan och klimatet. Men reflektionen och samtalen tystnade i takt med att marknadens hjul började snurra igen. Fram till nästa kris. Vars ekonomiska och sociala konsekvenser spås bli ännu svårare.

Hur vill vi att framtiden ser ut? Hur ser en ansvarsfull och inkluderande marknadsekonomi ut? För att utforska detta räcker det inte med räknestickor och excelblad. Det behövs fler röster.

Så vad ska teologerna bidra med, mer än ord av tröst och trygghet? Med imagination. Berättelser och bilder.

Sabbatsbudet hör till denna kategori. En berättelse om människan som inte bara är ämnad för att producera sig genom ett liv, utan också för att vila, hämta ny kraft, få perspektiv, se och ta emot skönhet, gemenskap och tillbedjan.

Med utgångspunkt i den sjunde dagens välsignelser berättas i Tredje mosebok om ett samhälle som ska göra något liknande vart sjunde år. Det året får jorden vila och behöver inte producera. Och efter sju sådana cykler infaller jubelåret, det femtionde året, som inleds på den stora försoningsdagen och som innebär att land lämnas tillbaka, skulder stryks och slavar friges.

Det är inte troligt att detta samhälle någonsin har existerat. Berättelsen är kanske inte heller tänkt att realiseras bokstavligt, men väl i bokstavens anda. Som en teologisk imagination över ett samhälle, ekonomiska system och marknader som vårdar mänskliga rättigheter och ärar människans inneboende värdighet. Som ser henne i gemenskap och solidaritet med hela tillvarons nätverk av liv. Att allt är ett lån. Hela livet. Och förvaltarskap hennes uppgift.

Ett sådant samtal skulle jag vilja lyssna till, mellan biologen, ekonomen och teologen. En reflektion över den svåra kris som hela världen befinner sig, för att därigenom bidra till ett fördjupat lärande och en hållbar utveckling.

Läs mer om Coronaviruset

Alla tidigare artiklar
Kyrkan under isoleringen
MORS DAG
Elinor Tidholm med sina sju biologiska barn. Från vänster: Niklas (svärson), Greta och Linnéa (tvillingar), Elinor (mamman), Alf, Kerstin, Hannele (sittande svärdotter med sonen Eton), Gustav, Gregor och Emeli.
Foto: Privat
Foto: Privat