Recension: Küchen rustar mer än tröstar

Titel: När jag bröt mot buden: En vandring genom fastan med budorden som vägvisare

Författare: Maria Küchen

Förlag: Argument förlag (104 sidor)

Genre: Teologi

Att fasta handlar om att bereda sig på att dö – inte bara om att känna sig älskad, slår Maria Küchen fast i inledningskapitlet av sin fastebok När jag bröt mot buden. Därefter följer betraktelser, närmast bekännelser, som med författarens benämning låter sig “korsbefruktas” av de tio budorden och fastans söndagar.

Titeln avslöjar ett självutlämnande grepp, och Küchen låter läsaren veta att hon skriver för att rannsaka sig själv, inte för att undervisa. De intima reflektionerna manar till uppriktighet. En viss tanke återkommer när jag läser: Kristet liv beskrivs på ett sätt som får mig att känna mig myndig.

Hur då myndig?

Jo, jag vill mod, inte bara förlåtelse. Jag längtar efter en Gud som älskar villkorslöst, men också förklarar mig ansvarig att söka efter den goda vilja som inte alltid är självklar för mig. Jag önskar en tro som rustar mer än den tröstar.

[ Nio kristna profiler: Så fastar vi ]

Küchen skriver på ett sätt som får mig att vilja bryta med mina synder i förtröstan på Guds nåd. Nästa tanke är att ett sådant påstående lätt framstår som tomma ord. Sedan inser jag att min övertygelse är att god andlig vägledning kan bruka de ord som är kyrkans, men göra dem personliga och begripliga med nerv och beröring. Min uppfattning är att Küchen gör just det.

Küchen återkommer till en frustration över hur kyrkan ibland berövas något heligt på bekostnad av uttryck som ska vara mer lättillgängliga. Som exempel nämner hon hur hon hört förslaget att man kan skriva ett sommarprat om syndabekännelsen känns främmande.

Genom sina vittnesbörd visar Maria Küchen att vi behöver kyrkans språk: Vi behöver kännas vid synden och förtrösta på nåden för att tala sant om våra liv, inte bara fromt berätta om hur sällan vi är inloggade på Facebook under fastan. Jag skönjer ett budskap som är betydligt mer angeläget än vad det är enkelt att efterleva.

[ Maria Küchen: Jag älskar syndabekännelsen ]