Liselotte J Andersson: Ömhetens balanspunkt

Jag skrev en gång en text om tre av mina vänner som dog för tidigt. De kände inte varandra, men fanns var och en nära mitt hjärta. En av dem var under många år min mentor och andlige vägledare. Vid vårt sista möte var han döende. Jag visste inte det och kanske förstod min gode vägledare inte själv att smärtan han kände av var något helt annat än ryggskott. Hans sista ord till mig hade inget samband med vårt samtal i övrigt och lämnade mig med en känsla av undran och förundran: Liselotte, till slut finns ingen annan väg än offrets.