Utan några jämförelser i övrigt får jag lov att säga att jag någonstans i början av Bob Hanssons "Vips så blev det liv" kommer att tänka på den numera avlidne, men litteraturhistoriskt ännu i högsta grad levande, Kurt Vonnegut. Tanken väcks på grund av en fras som en insiktsfull kritiker en gång skrev om den amerikanske storförfattaren - att hans största styrka var den totala oförmågan att berätta en historia rakt upp och ned.
