Pride, polisen och principerna – staten får inte bli politiska aktivister

Inför Stockholm Pride med dess glädjeyra och all tänkbar pompa och ståt väcktes en principiellt viktig fråga på Expressen debatt den 21/7. Under rubriken Poliser ska inte vara politiska aktivister skriver en av våra få kändispolitiker och tillika influenser, Jan Emanuel, om det olyckliga i att poliser i uniform och på arbetstid går i Prideparaden eller viftar med Prideflaggor i sociala medier.

Öyvind Tholvsen

Ledarskribent på Dagen och föreståndare för Lugnetkyrkan, Falun.

Artikeln fick snabbt mothugg av socialdemokraten, statsvetaren och författaren Mike Enocksson. Men hans svar i samma tidning två dagar senare är oroväckande grunt. Hans argumentation blir närmast populistiskt när han först och främst riktar sig mot personen Jan Emanuel. Han bemöter Jan Emanuels förvånansvärt sakliga debattartikel med en text som i skolan riskerat att fått underkänt om uppgiften varit att presentera en öppen och redlig argumentation. Ombytta roller, alltså.

I ena stunden angriper Enocksson Jan Emanuel för att hamna i radikalhögerns narrativ när han hävdar att Pride är ”politisk”. I nästa stund håller han med: Pride är politisk därför att det handlar om ”att man står upp för den liberala demokratins värden – vilket bland annat innefattar rätten att få älska vem man vill.”

Debatt: Equmeniakyrkans närvaro på Pride är en fantastisk möjlighet

Detta påstående rör vid något väsentligt. Ingen är väl emot att få älska vem man vill? Men Pride handlar knappast om det. Pride handlar mer om hur vi ska förhålla oss till sexualiteten. Det är närmare sanningen att säga att Pride är ett påverkansarrangemang för att öppna för att fler ska få upp ögonen för och bejaka att man ska få ha sex med vem man vill.

Men denna slogan, rätten att få ha sex med vem man vill, fungerar inte politiskt enande. Den rätten är i dag begränsad av lagstiftningen och de flesta, även inom hbtq-rörelsen, är överens om att begränsa vilka man får ha sex med på såväl moraliska som juridiska grunder. 

Pride för också en kamp för att synliggöra människor med andra sexuella läggningar och arbeta för att dessa accepteras, inte förtrycks och inte utsätts för diskriminering i samhället. Kampen för alla människors lika värde är helt central och viktig. All diskriminering måste bekämpas. Här behöver icke minst kyrkor och samfund se om sitt eget hus, och reflektera över i vad mån de är trygga miljöer för hbtq-personer. 

Även polisen behöver göra sitt jobb på hemmaplan. Polismyndigheten måste internt ha full ordning på sitt arbetsmiljöarbete och säkerställa att ingen typ av diskriminering får sprida sig. Men polismyndighetens uppgift ute i samhället är att se till att alla lever civiliserat tillsammans med våra stora olikheter inom de ramar som lagstiftaren har gett.

Debatt: Håller en ny religion på att skapas i det queeras spår?

Demokrati bygger faktiskt i grunden på kärlek. Men inte på att få älska den man vill. Vår liberala demokrati bygger på en större kärlek, nämligen den radikala kärleken som inte bara sträcker sig till den man tycker är älskvärd. Demokrati bygger på dygden som formulerades av Kristus själv: Att man älskar även sina fiender. Även dem som inte alls håller med om vad man själv tycker.

Det är därför mycket glädjande att Göteborgs-Posten på ledarplats den 27/7 tydligt slår fast att Jan Emanuel har rätt om Pride. Håkan Boström skriver där att ”man kan ställa sig bakom HBTQ-personers rätt till likabehandling och samtidigt vara kritisk mot att stat och kommun engagerar sig i Pride.” Han för fram den helt centrala tanken i en demokrati att politiska frågor som han och de flesta andra anser att Pride handlar om, ”borde vara en angelägenhet för partier, organisationer och privatpersoner – inte för stat och kommun.”

Många oroar sig över hur demokratin nermonteras på andra håll i världen. Vi behöver se om vårt eget hus. Sverige behöver en rejäl debatt om hur Myndighetssverige ska förhålla sig till politiken. Chefer, anställda inom statliga myndigheter och kommuner behöver tänka till om detta. Men också politiker som ibland söker styra stat och kommun genom olika sorters mer eller mindre välformulerade värderingsdokument.

Civiliserad politisk debatt och därigenom demokratin själv bygger på att vi inte bara älskar dem vi vill, utan också orkar visa kärlek till dem som inte vill det samma som oss. Vi behöver alltså bottna i en större kärlek. Vår demokrati har byggt upp väl genomtänkta ordningar för detta. Låt oss inte nermontera dessa. En liberal demokrati ska med lag byggas och inte med olag förstöras.