Järva är Sveriges största outnyttjade världsvida missionsfält

Järva i norra Stockholm är hem för 92 000 människor från över 120 nationer, med olika språk, kulturer och religioner. Många kommer från länder där kristen tro levs under press – i samhällen präglade av förföljelse, konflikter eller politisk instabilitet.

Det innebär att det i Järva redan finns ett stort antal människor med en stark och levande kristen tro. Många av dem bär sin tro med en mognad och erfarenhet som få svenskar kan föreställa sig. De ber, de evangeliserar, de läser Bibeln. Men ofta sker detta i det tysta. Många kristna i området lever utan kontakt med varandra eller tydliga band till den bredare svenska kristenheten.

Det stora problemet i Järva är därför inte brist på tro. Det är brist på synlighet, gemenskap och andligt stöd. Gång på gång möter vi kristna som känner sig ensamma, bortglömda eller osedda. Det gäller människor som kommit hit från många olika nationer, men det gäller också svenska kristna som lever i området.

Kan det vara så att svensk kristenhet, och då menar vi den organiserade kristenheten, i större grad behöver göra sig mer synlig, ta initiativ till att bygga gemenskap och ge andligt stöd till de troende som bor i Järva? Kanske är det så också på andra orter runt om i landet. Detta är inte värdigt – varken för dem eller oss.

Men mission i en mångkulturell stadsmiljö handlar inte främst om att anordna kampanjer eller stora projekt. Kyrkan växer genom relationer, gemenskap och lokala nätverk.

Mot denna bakgrund lanserar därför nätverket H4J – Levande Hopp för Järva – satsningen ”Hitta evangeliskt invandrade kristna på Järva 2026–2027”. Arbetet bygger på fyra steg (och som kan överföras till liknande samhällen i hela Sverige):

1. att identifiera de evangeliskt kristna som redan bor i Järvas tio samhällen, på ett tryggt och konfidentiellt sätt.
2. att organisera smågrupper, mentorskap och språkgrupper i hemmen.
3. att utrusta troende genom lärjungaskapsträning, traumastöd, familjeprogram och evangelisationsutbildning.
4. att uppmuntra lokala kristna att vara ett ljus i sina egna kvarter och sammanhang.

Det handlar alltså inte om att bygga en ny organisation, utan om att stärka Kristi kropp där den redan finns. Det är närheten, relationerna och hemmen som bär arbetet.

Avgörande för att detta arbete ska lyckas är partnerskap, och långsiktighet. Att flera partner samverkar är en nyckel. Ingen organisation kan förändra Järva ensam. Församlingar och kristna nätverk med erfarenhet av mångkulturell gemenskap, undervisning och ledarskap är viktiga samarbetspartner.

Vi kan bara föreställa oss vad en redan mångkulturell grupp som samlar olika åldrar, med olika språk och erfarenheter av migrationstrauman skulle kunna bidra med. När olika kristna aktörer arbetar tillsammans i stället för att konkurrera kan något nytt växa fram.

Julia Adolfsson på Frälsningsarmén prisas för sitt engagemang i Stockholmsförorten

En annan viktig aspekt i denna vision är integration. Många kristna som kommit till Sverige bär på en stark tro, livserfarenhet och omfattande nätverk. När dessa människor får möjlighet att växa i gemenskap och ta ansvar i sina lokala sammanhang genom bön, gemenskap och tjänst, kan de själva bli en positiv kraft i vårt samhälle och bidra till ett bättre Sverige.

Varför är det så viktigt att arbeta för att finna och stärka de kristna i Järva? Svensk kristenhet har länge pratat om mission ”till andra länder”. Men till Järva och liknande orter över hela vårt land, har världen redan kommit. Vi behöver inte resa till den - den är här!

Järva kan beskrivas som ett av Sveriges mest strategiska missionsfält! Här finns språk som talas av miljoner människor över hela världen och relationer som når långt utanför Sveriges gränser. Här finns familjer som vet vad tro under press innebär. Här finns evangelister som väntar på att bli utrustade och sända.

Vi måste agera – nu. Om vi inte tar detta på allvar riskerar vi att missa en av de största möjligheterna i Sverige på decennier. Det handlar inte om att bygga en ny verksamhet. Det handlar om att hitta syskon som redan ber, redan tror, redan bär evangeliet. I dessa ”mörka” områden finns redan ljuset. Det vi behöver är en karta som leder oss fram till lamporna som redan finns där.

Är svensk kristenhet beredd att göra detta? Att tillsammans bygga evangelisk kristen gemenskap över kulturella och organisatoriska gränser? Att omfamna dessa orter med Kristi kärlek?

Vi kan konstatera att det finns många utmaningar i denna tanke, inte minst då det finns en tendens att bland kristna från andra länder bygga trygghet genom marginalisering - att man i detta finner en identitet. Det kan också finnas visst konkurrenstänk i många etablerade församlingar.

Men, kärleken till Sverige och kärleken till alla Sveriges invånare oavsett nationalitet, behöver bli mer synlig genom alla kristna grupper på orten. Och kanske är det just där – i mötet mellan kristna från många nationer – som en ny folkets missionsrörelse för Sverige kan börja.

Kyrkoherden om nya utsatta området: ”Det händer något med oss som kyrka”