Anti-tjat-listan

Förra våren började Eva tröttna på allt tjat som dagligen uppstod kring måltider, påklädning och läggning hemma hos dem. Framför allt var måltiderna jobbiga, då hon och hennes man Andreas gång på gång fick påminna barnen att sitta kvar vid bordet tills alla var färdiga. Det var också tröttsamt att varje dag behöva be barnen att ta undan tallrikarna efter sig och att tjata om att det var dags att klä på sig eller att borsta tänderna.- Jag var så frustrerad över att barnen inte gjorde vad man sa till dem. För att slippa allt tjat och gnat bestämde jag mig för att införa ett belöningssystem, berättar hon när vi träffas i familjens hemtrevliga radhus norr om Stockholm.
Trots att alla tre barnen är hemma är det lugnt och tyst. Det är svårt att tro att det behövs några särskilda ordningsregler här.Sexåriga Wilma tittar på en film vid köksbordet medan storebror Isak leker på rummet en trappa upp. Minstingen Lilly går in och ut mellan köket och altanen där pappa Andreas grillar kött till kvällens middag . Reglerna fungerar bättre och bättre, konstaterar Eva. - Häromdagen hade Wilma självmant bäddat sängen, klätt på sig och satt sig vid tv:n där hon väntade på frukost.
Evas idé om att införa tydliga regler för uppförande, gick först ut på att barnen fick samla ihop guldstjärnor som de klistrade upp på ett papper. När de hade samlat ihop tillträckligt många fick de en belöning. Men Eva tyckte att det blev krångligt och Wilma, som då var 5 år, verkade inte heller riktigt förstå upplägget.När Isak i den vevan började fråga om inte de kunde få veckopeng likt hans kompisar, såg Eva en chans att koppla ihop veckopengen med ordningsreglerna.I stället för en guldstjärna för bra uppförande vid matbordet, fick han och Wilma ett visst antal ören.
Totalt kan de samla ihop 21 kronor på en vecka, förklarar Eva som för att göra det begripligt för barnen, varje lördag ger dem 21 kronor var som läggs i en glasburk. Varje gång de missköter sig tar hon eller Andreas 50 öre från burken.- Men då har vi först gett dem några chanser. Det är inte så att vi är jättenitiska och direkt plockar pengarna. Ibland får man välja sina strider, förtydligar Eva.I början var de dock ganska hårda och vissa veckor hade Wilma och Isak bara 3-4 kronor kvar av veckopengen. Nu brukar drygt hälften finnas kvar, och de har kunnat spara lite pengar till sådant som de vill ha. Men ska inte barn lära sig att sitta ordentligt vid matbordet, att klä på sig och borsta tänderna, utan att få pengar för det?- Jo, de tankarna fanns ju förstås också. Men jag tycker inte att det är rätt att de ska få fickpeng utan någon som helst motprestation. Precis som vi får lön för utfört arbete tycker jag att man kan kräva vissa motprestationer av dem. Och det är bra att tydliggöra att ens handlande får konsekvenser.- Dessutom tycker jag att det är bättre att lära dem vad som gäller nu, när de är små, än att ta dessa fajter när de är tonåringar. Eva är medveten om att deras belöningssystem kan vara provocerande för vissa, men hon tar kritiken med ro.- En del som ifrågasätter våra regler äter ju inte ens tillsammans. Sådant tycker jag är jätteviktigt - att man prioriterar måltiderna med familjen. För oss har det varit viktigt att ge barnen ramar, framför allt kring måltiderna, men alla familjer har ju olika saker att kämpa med.- Det här systemet fungerar för oss just nu, men hur länge vi fortsätter får vi se.
Förutom mindre irritation och tjat hemma tycker Eva att ordningsreglerna har fört många andra goda saker med sig.- Barnen har lärt sig att det är värt att anstränga sig lite för att uppnå ett mål, till exempel att kunna köpa en leksak som de har trånat efter. De lär sig att handskas med pengar. Men det viktigaste är att vi har sluppit allt tjafs.