Familj | Krönika

När "mansförkylningen" slår till förvandlas soffan snabbt till en permanent klagomur. En påminnelse om vår mänskliga skörhet som kräver både extra mycket nåd och en gnutta humor.

Martin Einald: 
Hösttecknet ingen bad om

Höstens första nysning är här – ett hösttecken lika säkert som att kyrkoårets liturgiska färger snart matchar de vissnande löven. Plötsligt sitter vi där i soffhörnet med rinnande näsor, och inser att sommarens grillglöd har bytts mot en febertermometer.

Detta är en personligt skriven text av en av Dagens medarbetare. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.

Och med den startar det välkända dramat kring ”mansförkylningen”. En förkylning hos en man beskrivs ofta som ett närmast dödsliknande tillstånd, där en lätt feber förvandlas till en personlig klagan och soffan blir en permanent klagomur. Själv känner jag inte igen mig i detta dramatiska lidande, utan tar emot höstrusket med ett milt suckande.

Gud har skapat oss olika, och i den kristna tron ryms vi alla

Men mitt i denna vardagshumor finns en varm påminnelse om vår mänskliga skörhet. Gud har skapat oss olika, och i den kristna tron ryms vi alla – både den som bär sitt snuviga kors med ett tyst leende, och den som behöver extra mycket nåd och omsorg för att ta sig igenom en vanlig höstförkylning.