Den 28 januari varje år uppmärksammas minnesdagen av Förintelsen. En påminnelse som måste leva året om. Detta utmärkta krigsdrama baseras på sanna händelser. Under andra världskriget fanns ett särskilt eutanasiprogram (dödshjälp). Mer än 5 000 barn med handikapp och störningar fick bo på en inrättning som skenbart gav omsorg. I själva verket – dolt bakom den goda hallonsaften och snälla sjuksystern – fanns en djävulsk och medveten taktik att förinta de små. Tanken var helt kongruent med Hitlers övriga ideologi: Att på så många sätt möjligt bli av med för det ariska samhället misshagliga individer. Naturligtvis rent biologiskt svårt att genomföra, och andra värderingar segrade efter kriget. Ändå är det skrämmande att se sjukvårdspersonalens frenesi att lura i patienterna den dödliga drycken utifrån övertygelsen om att de gjorde gott och banade väg för ett renat samhälle.
