Gud sätter lika stort värde på en skriven bön som när jag lyckas formulera en egen

Eleven tittade på mig med ett förvånat uttryck: “Så du menar att man behöver vara artig i mötet med Gud?” Så förvånat att jag började tvivla på vad jag just själv hade sagt. Behöver man verkligen vara artig när man ber? Temat var andliga vanor och i min föreläsning hade jag beskrivit bön som en omvändelsehandling. Jag hade påpekat att tillbedjan inte bara kan vara ett spontant känslouttryck utan också behöver bli en övning i gudsfruktan (1 Tim 4:7), en viljeakt, något man bestämmer sig för. Ungefär på samma sätt som man kan bestämma sig för att alltid tacka kocken för maten oavsett om man tyckte den var god eller inte helt enkelt för att det hör till vett och etikett.