Krönikor
Kyrkorum och knäfall
Observera: Den här artikel publicerades för 10 år sedan eller mer.
Häromdagen var jag inne i en idyllisk kyrka. Tyst. Tomt. Några vissnade blommor. Mitt inre var lika ödsligt. Men just då (jag misstror slumpen) mindes jag RS Thomas; diktaren. Han skriver om det tysta kyrkorummets knappt hörbara språk. Hemkommen läser jag ännu en gång hans dikt.