Gör SD-beskedet dymmelonsdagen till drummelonsdag? 

Dymmelonsdagen ska vara en dag av stillhet mitt i stilla veckan. Kyrkklockornas metallkläppar ersattes av trästavar för att ljudet skulle bli dovare, mjukare. Men det politiska besked som kom från statsminister Ulf Kristersson och SD-ledaren Jimmie Åkesson var, om än väntat, varken stillsamt eller dämpat.

Erik Helmerson Erik Helmerson Erik Helmerson Ledarskribent

Ledarskribent på Dagen

Nu släpper Moderaterna in Sverigedemokraterna i regeringen om Tidöpartierna vinner höstens val. De ministerposter som blir aktuella, säger de två partiledarna, är bland annat på invandrings- och integrationsområdet.

Det är svårt att se onsdagens presskonferens som att den svenska politiken över en timme går från god till ond. Övriga Tidöpartiers ”röda linjer” mot SD har i åratal visat sig vara lika stabila som plockepinn. 

Moderaterna vill bilda regering med SD

Åkessons parti har redan haft mycket stort inflytande på politiken. I huvuddragen har Tidöpartierna inte haft svårt att visa enighet utåt, i synnerhet vad gäller migration och brottslighet. Det är också områden där de har stort förtroende bland väljarna.

Onsdagens utspel kommer ytterligare stärka Tidöpartiernas bästa hand inför valet – att de är ett sammansvetsat alternativ, till skillnad från den spretiga oppositionen.

Samtidigt: Under de senaste åren har Sverige förändrats mycket snabbt. Gränser för vad som anses anständigt att säga om och göra mot våra medmänniskor har flyttats. Om Tidöpartierna vinner valet och släpper in sverigedemokratiska statsråd kommer det, oavsett vad man tycker om sakpolitiken, att gå ännu snabbare.

Moderaterna vill bilda regering med SD

SD är ett parti som flyttat och flyttar gränser. Vilka kommer att finnas kvar om fyra år? Hur mycket kan vårt politiska språk och vårt politiska tänkande förändras – många skulle säga förråas – utan att vi slutar att vara Sverige? 

Med andra ord: Hur ser vi till att dymmelonsdagen 2026 inte går till den politiska historien som drummelonsdagen?

Vad innebär till exempel en SD-regering för hur vi talar om varandra? Det är ett parti som sedan det dök upp på den politiska kartan präglats av en milslång rad företrädare som ogenerat uttryckt sig nedsättande mot människor med annan etnicitet, sexuell läggning, och tro.

Lägg till de sverigedemokratiska trollfabrikerna som för två år sedan avslöjades av TV4. Hur är sådana påverkansoperationer förenliga med regeringsmakt och - ansvar? 

Vad innebär det för de traditionella svenska demokratiska institutionerna – domstolar, myndigheter, medier? De som av Sverigedemokraterna ofta målas upp som politiska motståndare.

Vad innebär det för invandrare som fått ett permanent uppehållstillstånd, gjort allt rätt, ansträngt sig för att integreras i Sverige men som ändå riskerar att utvisas? Eller som till och med är svenska medborgare men som nu från regeringshåll kommer att uppmanas till ”återvandring”?

Vad innebär det för de religiösa minoriteterna? SD:s historiska problem med antisemitism är väl belagda, och nya exempel tillkommer ständigt. För att inte tala om synen på muslimer. 

Så sent som på tisdagen kom en minidokumentär på SVT där Jimmie Åkesson ifrågasatte att praktiserande muslimer kunde vara svenskar: ”Om vi utgår från att man är muslim och därmed sätter islam före allt annat, och det är islam som ska styra både ditt eget liv och alla andra enskilda individers liv, och det ska styra samhället och lagarna och så där, då har jag svårt att se att man också är svensk”, sa partiledaren.

Erik Helmerson: Har Liberalerna förlorat sin ideologiska själ en gång för alla?

Man ska aldrig någonsin underskatta riskerna med och det reella hotet från politisk islam. Men, vilket visas i en ny bok av religionsvetaren Simon Sorgenfrei, i Sverige är det bara tio procent av muslimerna som ens tillhör en församling. De allra flesta, som SvD skriver i en recension av boken, är sådana som ”sällan eller aldrig ber i moskén” och om något utövar ”vardagsfromhet”. Varför skulle de vara sämre svenskar än någon annan?

Sanningen är att misstänksamheten och aversionen mot islam och muslimer – alla muslimer – är en bärande bjälke i Sverigedemokraternas partibygge och samhällsanalys. Med SD-statsråd kommer det bli svårare att skilja partiets interna islamförakt från svensk regeringspolitik. Där ligger en stor fara för fler minoriteter än muslimer.

Liksom en stor utmaning för andra regeringspartier om Tidö vinner valet. Hur kan de stå emot och försvara sin plats i det politiska rummet när Åkesson dundrar in genom dörren? M som marknadsinriktad, företagsvänlig kraft? Liberalerna som… liberala, i bemärkelsen frimodiga och med en stark syn på såväl det fria ordet som individens rättigheter och kraft. 

Och KD som ett parti med stort socialt samvete och människovärdet som ledstjärna? Partiledaren Ebba Busch gav på onsdagen upp ett pip av protest mot de två storas sätt att fördela ministerposter redan fem månader före valet. 

Efter september kan det bli ännu svårare för KD att slå vakt om partiets redan urholkade särart.

Erik Helmerson: Lär av frikyrkorna – slå ihop Centern och Liberalerna