Livsstil

Fråga Christina Halldorf: Vad gör vi när våra barn klarar sig själva?

Hej! Jag är en 50-årig kvinna som är gift med en man jag verkligen älskar. Vi har två barn i de sena tonåren som klarar sig allt mer på egen hand. Under våren ska ett av våra barn till och med flytta utomlands för studier. Kanske borde vi tycka att vår nya frihet är härlig, men det gör vi inte. Vi, eller åtminstone jag, upplever mest ett slags vakuum. En smygande känsla av att vara vilse i att ha lite för mycket tid för oss själva.Alltför ofta hamnar vi i soffan och ägnar oss åt ett håglöst, gemensamt tv-tittande, och ingen av oss vågar riktigt säga hur det är. Att vi nästan har glömt hur man gör och vad man gör när det bara är vi. Att det känns tomt och fattigt med bara oss. Får man ens känna så? Jag älskar ju ändå min man.Hur hittar vi fram till ett liv där vi känner att vår tid tillsammans är rolig och meningsfull? ”Undrande”

###
Publicerad Senast uppdaterad

Christina Halldorf svarar: Din fråga delar sig i två "längtor". En längtan efter ett liv med mening och en längtan efter att relationen ska bli levande igen. De båda tangerar varandra, men mår bra av att inte förväxlas. Vår upplevelse av meningsfullhet är dock starkt kopplad till känslan av tillhörighet och gemenskap.

Subscribe for full access

Get instant access to all content