Livsstil
”Nu blir jag bara mormor och mamma”
Hej Christina! Jag är en kvinna på 54 år och mamma till tre vuxna barn. De äldsta två är lyckligt gifta och har barn, men min yngsta dotter har haft det lite struligare. När hon var 21 blev hon gravid med en kille som vi aldrig riktigt kände att vi litade på. De fick en fantastisk liten dotter som nu är ett par år gammal, och allt verkade ändå gå bra. Men när min dotters sambo lämnade henne orkade hon inte stå på egna ben och hon tog med sig flickan och flyttade hem. Eftersom min dotter studerar och inte har så mycket pengar och dessutom ska ta hand om barnet själv känner jag på ett sätt att de självklart ska få bo hos oss. Jag älskar ju både henne och mitt barnbarn.Samtidigt hade jag sett fram emot att jag och min man skulle få rå oss själva lite, och som det är nu blir jag liksom bara mormor och min vuxna dotters mamma. Jag och min man har inget eget vuxenliv, utan anpassar oss helt efter dem. Är jag hemsk som tänker och känner så här? ”Mamma och Mormor”
Hasse Holmberg, TT
Christina svarar: Att längta efter lite större frihet och efter att få vara lite mindre behövd när barnen är vuxna och börjar stå på egna ben är precis som det ska. De flesta föräldrar önskar verkligen att få se sina barn klara sig på egen hand, för man vet att man inte alltid kommer att finnas där. Det är en sorg i livet att veta att vi inte kommer att få följas åt i alla våra dagar, samtidigt som det är precis så det måste vara. Men självklart vill och kan vi inte överge dem, när de behöver oss.