Först i trettioårsåldern kunde Equmeniakyrkans nytillträdda kyrkoledare glädjas åt livets goda, trots att andra inte hade det lika bra. När Karin Wiborn nyligen tog flyget till Italien drabbades hon på nytt av det hon kände i tjugoårsåldern: en skuldkänsla över att hon har det så bra.