Debatt

Utropa ett Kristusnödläge i Equmeniakyrkan!

Det är ingen hemlighet att Equmeniakyrkans medlemsantal ständigt minskar. Vi är kallade att bygga Guds rike! Det borde synas i tilltagande, inte vikande, siffror, skriver Niklas Björklund.

Under förra kyrkokonferensen beslutade min kyrka, Equmeniakyrkan, sig för att utlysa klimatnödläge. Jag är stolt över att tillhöra en kyrka som vågar ta ett sådant beslut. Att sätta fokus på och avsätta resurser till klimatfrågan är viktigt där vi befinner oss.

Men, vi skulle behöva utlysa ett nödläge till. Låt oss kalla det Kristusnödläge.

Det är ingen hemlighet att Equmeniakyrkans medlemsantal ständigt trillat nedåt. Vid årsskiftet 2021 hade Equmeniakyrkan ett medlemstapp på 1035 medlemmar det gångna verksamhetsåret och hamnade därmed för första gången under 60 000 medlemmar; 58 569 för att vara exakt.

Equmeniakyrkan. Antal församlingar och medlemmar 2013-2020.

Visst finns det en viss krismedvetenhet i vår kyrka, till exempel har man sedan ett antal år tillbaka visionen att grunda 50 nya församlingar och gemenskaper och som jag förstår är man en bit på väg mot målet. Det är superbra, men det har inte stoppat det faktum att vi år efter år tappar medlemmar. Läget är allvarligt.

Har vi till sist inga medlemmar kan vi inte heller bygga Guds rike. Allt hänger ihop.

—  Niklas Björklund

Jag hörde sommaren 1995 en av Missionskyrkans dåvarande riksevangelister predika. Han sa att om Missionskyrkan och Baptistsamfundet inte skärper sig “får vi snart fira kyrkokonferensen i en telefonkiosk”.

Vi som lyssnade där och då tyckte att det var ett överdrivet konstaterande. Men i dag, drygt 25 år senare, framstår evangelistens ord nästan som en profetia. Det är kris, vi tappar medlemmar, vi tvingas se församlingar lägga ned.

Det är dags att utropa ett Kristusnödläge i Equmeniakyrkan. Inte i stället för klimatnödläge utan som ytterligare ett som får gå parallellt med detta.

Equmeniakyrkan behöver nu – inte snart, inte sedan (som jag brukar säga till mina barn när jag ber dem göra något) – utan nu avsätta resurser, personella och ekonomiska, för att ta sig ur detta nödläge.

En vän frågade mig vilka aktiviteter jag tänker mig. Min första tanke var att aktiviteter behöver vi inte mer av. Men sedan slog det mig: Låt oss börja i bön.

Egentligen kanske det inte ska ses som en aktivitet utan som ett samtal, men jag tänker att vi som kyrka börjar där. Att vi som kyrka ropar till Gud för vår kyrka. Låt Gud vara den som leder vårt Kristusnödläge. Så får vi se vart han i övrigt leder oss. Kanske ut på gator och torg, kanske hem till grannen eller stadens härbärge. Jag vet inte, men jag vet att för kyrkan jag älskar är det ett allvarligt läge.

Varför nödläge? Kristus känner en nöd för var och en som trampat, trampar och kommer trampa denna jord. Det är Kristus nöd vi borde känna varje gång vi hör om vikande siffror. Vi är kallade att bygga Guds rike! Det borde synas i tilltagande, inte vikande, siffror.

Och har vi till sist inga medlemmar kan vi inte heller bygga Guds rike. Allt hänger ihop.

I augusti är det Equmeniakyrkans kyrkokonferensen i Vårgårda och motionstiden har sedan länge gått ut. Men det finns en liten öppning i dagordningen. En av de sista punkterna är “Brådskande ärenden, uppkomna efter motionstidens utgång, vilka kyrkokonferensen beslutar uppta till behandling”.

Jag skulle hävda att detta är ett sannerligen brådskande ärende. Låt oss därför i Vårgårda jämte klimatnödläget utropa ett Kristusnödläge. Avsätt resurser för detta. Till exempel kan vi ge våra evangelister uppdraget att utforma arbetet kring Kristusnödläget.

Jag tror inte vi kommer fira kyrkokonferensen i en telefonkiosk i framtiden. Jag tror att vi tillsammans med Gud kan vända den nedåtgående trend vi ser just nu.

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar