Debatt

Naiviteten som pacifismen uppvisar gynnar en brutal angripare

OM KRIGET KOMMER. Fredsforskningsinstitutens förslag har hörts förut, men de är – tyvärr – orealistiska, skriver Gunnar Hyltén-Cavallius i en replik.

Almut Bretschneider-Felzmann, präst och teologisk sekreterare vid Svenska kyrkans kyrkokansli, pläderar i ett debattinlägg (29/11) för att kyrkan ska “öppna sårbarhetens fönster”. Uttrycket är ett citat från befrielseteologen Dorothee Sölle. Om jag förstår artikelförfattaren rätt, önskar hon fred och harmoni på jorden, så som man hoppades under 1990-talet, “hoppets årtionde”, då många drömde om att nationalism var något passerat och att nedrustning var framtiden.

Vem vill inte ha fred? Saken är bara den att människan dessvärre inte är god innerst inne. Det innebär att även stater kan vilja attacker andra nationer. Därför behövs försvar, också det som innefattar våld.

Nationella särintressen talar Bretschneider-Felzmann nedlåtande om. Det vore bättre, tycks hon mena, med “multilateralism”, att flera länder samarbetar inom ett givet område. Men när aposteln Paulus talar i Athen, kommer han in på frågan om att Gud har skapat alla folk: “Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo” (Apg 17: 26).

Fredsforskningsinstitutens förslag har hörts förut, men de är – tyvärr – orealistiska. Den naivitet som pacifismen uppvisar gynnar även en brutal angripare. Författaren Anne Applebaum skriver i sin senaste bok Autokrati AB: Diktatorerna som vill styra världen om den gemensamma strävan i samlingen hårdföra stater, att det är makten som är ledstjärnan, kosta vad det kosta vill.

Det här vet Ukrainas folk in på bara skinnet. Att då tala kritiskt om nationella särintressen är ett slag i ansiktet på ukrainarna, som slåss för sitt liv. Detsamma visste Finlands folk som med vapen i hand värjde sig mot Stalins krigsmakt under andra världskriget. Eller tycker Bretschneider-Felzmann att Finland skulle ha kapitulerat och därmed blivit en sovjetisk satellitstat?

När jag ser närmare på broschyren “Om krisen eller kriget kommer”, utdelad till svenska folket, märker jag ingen krigshets utan en värdefull information från överheten till skydd för var och en.

—  Gunnar Hyltén-Cavallius

Skribenten nämner Jesus, vars födelse vi snart ska fira. Han segrade, säger hon, “inte med knutna nävar, inte som en superhjälte med stora vapen i handen”. Nej, och det får vi tacka för. Men det är ju en helt annan sak än en nations rätt till militärt försvar.

När jag ser närmare på broschyren “Om krisen eller kriget kommer”, utdelad till svenska folket, märker jag ingen krigshets utan en värdefull information från överheten till skydd för var och en. Och vad gäller överheten talar Nya testamentet om att denna bär sitt svärd: “den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda” (Rom 13:4).

Till sist: Almut Bretschneider-Felzmann är teologisk sekreterare vid kyrkokansliet i Uppsala. Det gör att frågan är högst berättigad: Står kyrkoledningen bakom inlägget eller är det hennes privata åsikter den förmedlar?

Fler artiklar för dig