Familj | Krönika
David Wingren:
Låt oss tillsammans se värdet i livets högtider
I alla tider har tidningarnas familjesidor varit bland de mest lästa. Undersökningar visar att denna avdelning generellt sett fått minst uppmärksamhet, men samtidigt är något ”alla” läser – ja, vi engageras av att dessa sidor handlar om livets början, högtider och avslut.
Dagens medarbetare
skriver om föräldraskapet
-
Malina Abrahamsson: Det är inte hela världen att framstå som korkad
-
Josefin Lilja: Att ha tid för världens längsta aftonbön
-
Jakob Ihfongård: Balansgång att föra brädspelshobbyn vidare till nästa generation
-
Jacob Zetterman: Nu är det fri middag som gäller
-
Johannes Ottestig: Hur hann mamma ordna med alla fotoalbum?
Detta är en personligt skriven text av en av Dagens medarbetare. Personen svarar själv för de åsikter som framförs.
Numera är det inte alls lika många som annonserar här, samtidigt som det även blir mer avgränsat med vad man visar på sociala medier. Så frågan är – hur kan man hänga med i vad som händer i varandras familjer, släkter och i det sammanhang man tillhör? Detta har jag inget svar på, men jag funderade på det när mitt första barnbarn nyligen blev ettåring.
Miljarders människor världen över har varit med om precis samma sak. Och inte går jag i parad över dessa barn.
Denna lilla kille har ju fullkomligt smaskat i sig detta morfarshjärta och jag vill på något sätt att alla ska få se hans liv och framsteg. Samtidigt så slås jag av känslan när min första dotter föddes: ”Varför jublar inte hela världen över detta lilla underverk?” Och insikten som efter det snabbt slog till – miljarders människor världen över har varit med om precis samma sak. Och inte går jag i parad över dessa barn.
Så, man behöver ha flera tankar i huvudet samtidigt. Det största i mitt liv måste inte vara det som alla andra blåser ballonger för. Men samtidigt – låt oss tillsammans se värdet i livets högtider. Kanske genom att låta det synas i alla fall lite granna för omvärlden.