Så olika tror svenska kvinnor och män om vad som händer efter döden

Vad tror svenskarna om vad som egentligen händer efter döden? En ny Sifoundersökning visar att svenskarnas och svenskornas föreställningar skiljer sig åt. Män tror oftare att det bara tar slut, medan fler kvinnor tror att något väntar efter döden.

Få frågor väcker lika mycket nyfikenhet bland gemene man som vad som händer efter döden, och svenskarnas uppfattning skiljer sig tydligt åt. En kristen tror generellt att döden inte är slutet, utan att en övergång sker till ett evigt liv där själen lever vidare. Undersökningen visar att fler kvinnor (73 procent) än män (60 procent) tänker på döden minst en gång i månaden – och har samtidigt en mer positiv bild av vad som händer efter döden. Mer än varannan man (57 procent) tror nämligen att det bara tar slut när man dör, jämfört med 38 procent av kvinnorna.

Var fjärde kvinna tror att själen lever vidare (26 procent) eller att livet fortsätter på något vis, men vet inte hur. Nästan lika många kvinnor tror att man återförenas med nära och kära som dött (23 procent). Bland männen är motsvarande andelar betydligt lägre – runt hälften av kvinnornas nivåer.

– Det märks i undersökningen att många, särskilt kvinnor, bär på en starkare föreställning om att något finns bortom döden. Det är inte alltid i form av en tydlig bild utan mer en känsla av fortsättning eller sammanhang, säger Conny Sohlberg, som är begravningsentreprenör på Fonus.

Just nu har begravningsbyråerna mycket att göra.

– När det är den mörka årstiden, då är det fler som dör, säger han.

Är det skillnad att ha en begravning på sommaren gentemot att ha en på vintern?

– Det är ingen stor skillnad, men framför allt begravningar på hösten, men även på vintern, upplever jag att det blir lite tyngre. Det är som att luften blir tyngre i lokalerna då.

Den här undersökningen som visar på skillnad mellan könen om vad som händer efter döden – är det något du känner igen dig i?

– Ja, det skulle jag nog vilja säga ändå, män och kvinnor pratar om det på olika sätt till exempel. Män blir lite mer konkreta, lite mer rakt på: ”Nu är hon död, nu är det slut”. Kvinnor resonerar mer och vill prata lite mer om hur personen var.

Conny märker denna skillnad också när begravningen ska planeras, men oavsett kön är det också så att alla vill ha någon livlina, att något hopp ska förmedlas under ceremonin. I själva akten vill man inte vara så krass att man bara vill säga att nu är allt slut. Man vill åtminstone ha lite mer av en känsla av att ”nu vet vi inte vad som händer”.

– Det är väldigt få som förbjuder mig som officiant att säga att det finns ett litet hopp som till exempel att ”vi ska ses igen”. Det är väldigt få som har något emot det.

Finns det någon skillnad mellan könen utifrån tankarna på vad som händer efter döden när folk väljer ritualer, sånger och begravningssätt?

– Nej, inte egentligen. Ceremonierna i dag formas väldigt mycket kring den person som faktiskt begravs, oavsett om det gäller kyrkliga eller icke-kyrkliga ceremonier.

– Det är klart, för dem som har en genuin tro är det ofta så att det blir viktigare att man följer den rituella delen som kyrkan har bestämt.

Är din känsla att det är lättare för en förälder att prata med sitt barn om döden om man har en tro att livet fortsätter, om man jämför med den som tror att allt tar slut?

– Över lag vill föräldrarna skydda sina barn även när barnen blivit vuxna. Men menar du åldersmässiga barn märker jag att om man har en tro att man kommer att återförenas en dag så är det, enligt de familjer jag mött, lättare att prata med barnet än om man tänker och vill förmedla till barnet att nu är det helt slut. Det blir lite ljusare om man har det där hoppet.