De knivskurna barnen i Hässelby slängdes ut nära mitt trygga hem

Jag bor i ett villaområde i Vällingby. Mitt hus är ett rött trähus med vita knutar. Där inne har vi det bra. Visst hör vi polishelikoptern som hovrar över oss. Det händer ju rätt mycket här väster om Stockholm. Helikoptern är så vanlig att den fått ett namn. Folk kallar den för “förortsfågeln”. Men trots den känner vi oss oftast trygga där vi bor. Surret från helikoptern gäller inte vår gata. Det gäller dem. Dem som lever ett annat liv. Så vi stänger dörren, sätter på glad musik och tänder några ljus. Men nu undrar jag. Kan man som kristen verkligen fortsätta att leva så? Med dörren stängd mot mörkret – i ett område där ljuset behövs mer än någonsin.