Krönikor

Du kan bli någons bönesvar

Jag tänker på vänner. Och jag tänker på änglar. På om det ibland kan vara samma sak.

Publicerad Senast uppdaterad

Klockan är inte i närheten av fem och det är en vanlig vardag. Jag borde alltså vara på jobbet, men det går inte. Gav upp när jag höll på att börja gråta bland matlådor och mikrovågsugnar. Cyklade hem på vingliga ben och nu ligger jag under duntäcket med fuktig kudde. Men så dunsar något ner på hallmattan. Ett kuvert med choklad och kram från en vän. Min vän som i förväg förstod att det här skulle bli en extra jobbig vecka. Som skrev upp det i sin kalender och nu ser till att det kommer kärlekshälsningar genom brevinkastet varje dag. Och jag, jag gråter och gråter och känner mig mindre ensam.

Subscribe for full access

Get instant access to all content