Recension: Pandemin väcker nygamla teologiska frågor

Livesända onlinegudstjänster och bönesamlingar på Zoom har blivit vardag under pandemin. Men hur påverkar det kyrkorna och vilken är vägen framåt? Håkan Arenius hittar värdefulla analyser i “Corona och kyrkorna”.

Titel: Corona och kyrkorna - Lärdomar, digitala möten och beredskap för nästa kris

Författare: Sune Fahlgren, Elin Lockneus och Daniel Strömner (red)

Förlag: Tro & Liv skriftserie, Libris (322 sidor)

Genre: Akademisk analys

Den vetenskapliga skriftserien Tro & Liv ges ut av Enskilda högskolan i Stockholm med den uttalade avsikten att hjälpa kyrkan i Sverige att förstå sin samtid. Vi behöver forskares utifrånblick för att förstå och lära och projektet visar frikyrkans kapacitet på området idag.

Infallsvinklarna är många, praktiker studeras och också tung teologi får plats. Författarna är både akademiker och praktiker och de båda perspektiven gifter sig oftast väl, även om den akademiska ansatsen i något fall krånglar till det i onödan. Och kanske är författarna lite för ofta mer upptagna av hur man räddar strukturer än människor.

[ Präst kramades på begravning - riskerar att få sparken ]

Tekniken har ju fått en framträdande plats under pandemin och det är lätt att glömma att kyrkan genomlevt flera stora teknikskiften genom seklen. Boken, psalmboken, orgeln och projektorn har alla tvingats försvara sin nu självklara plats i liturgin. Så varför skulle inte Gud kunna verka genom just våra nya tekniska hjälpmedel? Skärmen kommer rimligen att bli lika självklar för kyrkan som boken och bruket av nya medier blir varken bättre eller sämre än de människor som använder dem.

Men visst uppstår nya frågor. Om underhållning eller interaktion. Om hantering av persondata. Om vilka som ska synas. Och om hur berättartraditionen kan förnyas med nya hjälpmedel. Nätet har i många fall blivit en tröskelsänkare, en templets förgård, men även om en del aktivt har försökt flytta ut kyrkan till människorna så har tekniken mest använts för att få folk att komma till kyrkan. De flesta flyttade ut det de redan hade utan att ta vara på saker som möjligheten att hälsa på varandra i kommentarsfältet, kommentera, ge församlingssvar i böner och sånger, skicka emojis eller ge respons på predikan.

[ Öyvind Tholvsen: Onlinegudstjänster gör att vi jämför alla på scen med influencers ]

Pandemin väcker också nygamla teologiska frågor.

Ordet kan väl förmedlas via skärm. Men bordet? Samtalet om hur brödet och vinet kan delas pandemisäkert och teologiskt acceptabelt har bara börjat. Och diakonin? Kan man hjälpa hungriga, nakna och hemlösa på distans? Och är det de kristnas kallelse i en pandemi att bära fram världens smärta till Gud?

Så vad borde vi tänka på nu när pandemin kanske börjar släppa sitt grepp?

• Att inte försitta tillfället att utvärdera och följa upp det som hänt.
• Att ingen ensam rymmer kyrkans kallelse i sin egen kropp, bara tillsammans kan en församling visa sig delaktig i en lidande värld och samtidigt vittna om Guds triumf.
• Att se till att det digitala rummet blir ett komplement till det lokala och att inte glömma bort de många för vilka digital delaktighet är den enda möjliga.
• Att inte glömma Sackaiosfolket, de som använder digitala möjligheter som sitt klätterträd.
• Att nätet kan ge Kristi kropp globala uttryck som annars varit omöjliga.
• Att fråga oss vad det har gjort med demokratin att allt större beslut har tagits av allt färre personer.

Saknar jag då något när jag lägger ihop boken? Ja, ett substantiellt sammanfattande slutkapitel. Och en analys av de brister i det sekulära samhällets förståelse av kristna och deras trosutövning som pandemin har blottlagt, liksom frågor om berättigad civil olydnad.

Men invändningarna är marginella. Den här boken kan bli ett användbart stöd för dem som har att fatta beslut om kyrkans teologi och verksamhetsformer efter corona.

[ Elisabeth Sandlund: Alldeles för tidigt att andas ut ]