Kulturessäer

Kanske är det dags att släppa min skam över att inte sitta i kyrkbänken

Josefin de Gregorio funderar kring värdet av att gå i kyrkan, trots att hon behöver fokusera mer på barnen än på själva gudstjänsten

Kulturessä av Josefin de Gregorio. I bakgrunden: Barn som pysslar.
Under trosbekännelsen och kyrkans förbön sitter jag på en mycket liten stol vid ett barnbord och ritar tillsammans med min son, skriver Josefin de Gregorio.
Publicerad Senast uppdaterad

Det fanns en tid då Josefin de Gregorio kunde engagera sig helhjärtat i gudstjänstlivet, men sedan hon fick barn sitter hon mest i kyrkans lekrum. Ibland undrar hon: Tjänar jag verkligen Gud i det här?

Subscribe for full access

Get instant access to all content