Är bara ”ett” nödvändigt

Paulus vänner i Efesos var oroliga för hans säkerhet, nu när han skulle återvända till Jerusalem. De ville inte släppa iväg honom, kan man läsa i Apg 20, varifrån veckans episteltext är hämtad. Paulus värms av deras omtanke men vet att han måste följa Andens röst. Guds omsorg kan skilja sig från människors. Paulus är inte en som vinner hela världen men förlorar sin själ. Tvärtom, han vinner sin själ. Det är ingen vidare vinst, sett med mänskliga ögon; han blir ju avrättad i Rom, på grund av sin kärlek till Jesus. Men, så som man möter honom i hans brev, verkar han beredd på det mesta. Fastän orosmolnen hopar sig bekymrar han sig inte. Andra oroar sig å hans vägnar, själv vet han att han inte kan annat än att följa den röst som han hörde första gången för så många år sedan, där på vägen till Damaskus. Han svor då sin Mästare lydnad och anser sig därmed stå fri i förhållande till allt annat och alla andra. Fri!