Innehåll från frimodig kyrka

Mer lokalt inflytande – mindre centralisering!
Vart än vi vänder blicken ser vi den: centraliseringen. Den präglar sjukvården och skolan, äldreomsorgen och förskolan. Den präglar Svenska kyrkan med församlingssammanslagningar och storpastorat.
Mantrat är konstant: att spara pengar, framför allt genom att effektivisera stödfunktioner och frigöra resurser till kärnverksamheten. Men verkligheten visar motsatsen. Kyrkans tidning presenterade nyligen statistik som visar att tjänstevolymen inom administration har ökat, medan en minskning skett på präst- och pedagog-sidan. Med de större pastoraten kommer de centrala kanslierna som tenderar att växa och växa, medan gudstjänster och verksamhet ute i församlingarna minskar.
Samtidigt centraliseras beslutsfattandet. Den lokala församlingen förlorar makten över anställningar, prioriteringar och församlingens profil.

Bakom detta skymtar en djupt problematisk kyrkosyn där kyrkan i första hand blir en organisation som utgår från det centrala kontoret, snarare än att kyrkan är Guds folk – människor som möts i bön, gudstjänst och tjänst lokalt.
Att bygga församling försvåras eller omöjliggörs nästan undantagslöst av sammanslagningar eftersom de alltför ofta leder till oregelbundnare gudstjänsttider och ambulerande präster och annan personal. Detta försvårar oerhört byggandet av en livskraftig gemenskap som kan ge ringar på vattnet i det omgivande samhället genom att bära ut evangelium och kärleksgärningar.
Församlingar bör få samarbeta där det behövs utan att ge upp sitt självbestämmande eller sin lokala själ. Tyvärr har majoriteten av beslutsfattarna i Svenska kyrkan utvecklat ett tunnelseende där man inte tittar längre än till sammanslagningen, inte letar alternativa vägar framåt. Ja, man har rentav aktivt hindrat vissa former av partiell samverkan.
Frimodig kyrka är den enda nomineringsgrupp som konsekvent motsatt sig centraliseringen. Outtröttligt vill vi verka för omtag och nytänkande för att den lokala församlingen ska återfå det självbestämmande som alltmer går förlorat.
Evelina Bohlin – präst, kandidat till kyrkomötet samt stiftsfullmäktige Uppsala stift
