Kyrkklockor för Gaza – men inte för israeliska gisslan?

Det samlade biskopskollegiet i Svenska kyrkan uppmanade nyligen kyrkor att be för och ringa i kyrkklockorna under kommande söndags gudstjänst för att uppmärksamma situationen i Gaza. Initiativet finns i flera kyrkor i Norden och kommer även från andra religiösa grupper. 

Det är givetvis positivt att man vill agera när många människor drabbas av nöd i samband med en pågående konflikt, men är just kyrkklockor rätt sätt att visa detta stöd? Varför just denna konflikt, och varför just kyrkklockor? Givetvis eftersom den ägnas så mycket medial uppmärksamhet. 

Konflikten är knappast okomplicerad och problem belyses dagligen, bland annat i israelisk medier. Men samtidigt lider tyvärr många människor av svält, krig, konflikter och förföljelse på många platser på vår jord i detta nu. Ska man ringa i kyrkklockor för en grupp, ska man inte glömma andra. 

I detta sammanhang gäller det givetvis främst dem som drabbats i Israel, där gisslan Hamas hållit fångna lyfts fram som bortglömda under den liknande kampanjen i Norge. Ingen klockringning har skett för dessa offer, inte heller någon färdigformulerad bön för dem som drabbats av Hamas religiöst motiverade dunkla hat mot Israel, som driver denna konflikt, bland annat genom att Hamas gömmer sig bakom civila. 

Det hade varit lätt att på ett tydligt sätt lyfta de israeliska offren i ärkebiskopens färdigformulerade bön för denna söndag. Så har inte skett. Problemen i Gaza är en del av en lång, komplicerad och svår konflikt. Att använda kyrkklockorna riskerar att uppfattas som ett politiskt ställningstagande. Eftersom kriget i grunden bedrivs mot en terrorstämplad organisation, vars mål är att eliminera Israel, är bara misstanken om ett ställningstagande djupt problematisk. Uppmaningen att ringa i kyrkklockor gränsar till en typ aktivism som tyvärr spelar Hamas i händerna.

Vidare är det problematiskt att på detta sätt engagera sig i den konflikt som just nu får mest medial uppmärksamhet i Sverige. Det riskerar att uppfattas som en slags ”andlig populism”. Finns det någon som är emot att hjälpa nödställda i Gaza? Det är lite som att driva åsikten att man är väldigt mycket mot rasism och för kärlek och förlåtelse. Det är en föga kostsam och lite för enkel åsikt att driva för att kunna skapa ett seriöst och balanserat engagemang. Däremot är det ett enkelt sätt att vinna gillande i de led som svartmålar Israel.

Ring gärna i kyrkklockor, men då för att samla till gudstjänst där all orätt exponeras och där den lösning som kyrkan är satt att berätta om förklaras: Jesus Kristus, som både är jude och älskar Gazas invånare lika villkorslöst som alla kristna är kallade att älska både dem och det folk som Jesus själv valde att bli en del av för 2000 år sedan. Min ödmjuka men tydliga uppmaning till alla som vill ringa i klockor och be på söndag är därför: glöm inte att även be för Israel, och speciellt för dem som fortfarande sitter gisslan.

Biskoparna uppmanar till klockringning för Gaza