Finns ingen anledning för kyrkan att hymla om det kristna budskapet

Allt vad den svenska demokratin innebär, så som jämställdhet och människovärde, det som lagt grunden till det samhälle vi har i dag, är kristet relaterade värderingar. Men utan den kristna tron kommer inte de kristna värderingarna att kunna försvaras och bevaras på sikt. I detta ljus är det olyckligt att Svenska kyrkans fundament, den kristna läran och tron, blivit allt otydligare de senaste decennierna.

Kyrkan har genomgått en sekularisering. Missionen har bleknat. Under paroller om ökad religionsdialog och utifrån en vilja att inkludera fler, har kyrkan suddat ut sin egen grund och fundament. Den har blivit mer som en organisation bland andra och mer lik en välgörenhetsorganisation. Att förmedla budskap om att vi har ett moraliskt ansvar att ta hand om dem som är sjuka och svaga, är definitivt ett kristet förhållningssätt. Men sådant arbete bedriver även andra organisationer, utan några ambitioner att sprida den kristna läran.

En anledning till att det blivit så här, är att politiska partier har haft så stort inflytande i Svenska kyrkan. Parti- och politiskt knutna nomineringsgrupper - som inte är uttalat kristna organisationer - har flyttat sina egna hjärtefrågor till kyrkan, även om de inte är relevanta där. Deras organisationer driver nu också valkampanjer inför kyrkovalet och ska driva kyrkofrågor, fastän personerna kanske inte är troende eller ens bryr sig om kyrkan och dess uppdrag.

Men det har även gått åt andra hållet: Kyrkans högsta företrädare har lagt sig i den nationella politiken och försökt påverka regeringen om hur staten ska agera på olika områden, även vad skattepengarna som staten samlar in från alla oss medborgare ska användas till. De har agerat som politiska opinionsbildare.

Som tänkande människa och god kristen kan man komma till olika slutsatser i politiska frågor, då det handlar om avvägningar mellan olika principer och områden som det inte finns ett ”rätt” svar på. När människor börjar uppfatta sitt eget samfund som en politisk motståndare att bekämpa, uppstår splittring. Många kristna lämnar Svenska kyrkan för att de ser att kyrkan driver politik som går emot deras egen övertygelse och slutsatser.

I en osäker tid, där den andliga vilsenheten är stor, är det viktigt att kyrkan vänder sig utåt. Men det borde inte ske genom att lägga sig i Sveriges nationella politik och ekonomi. I stället för att glida från sina syften och riskera att skrämma bort fler, borde Svenska kyrkan fokusera på sin viktigaste uppgift: Att sprida den kristna läran och tron. Att visa människor att det finns en bättre väg, genom Jesus Kristus.

Jag vill att kyrkan är frimodig, står upp för och förmedlar de kristna budskapen till hela samhället. Det finns ingen anledning att hymla med dessa, för med Jesus kommer hoppet. Att förmedla detta hopp är att visa omtanke om andra.

Unga i Sverige tänker mest på döden – och har svårt att prata om den

Ovanstående är skälen till att jag ställer upp i kyrkovalet för den nomineringsgrupp som allra tydligast tar ställning för en kristen kyrka: Frimodig kyrka. Vi anser att det kristna inte ska gömmas undan. Tvärtom behövs ett mycket tydligare och öppnare ställningstagande för den kristna tron.

Länge har det varit tabu att säga att våra svenska värderingar är djupt förankrade i kristna värderingar. Detta tabu börjar nu luckras upp och allt fler inser behovet av dessa. Här har inte kyrkan bara en möjlighet, utan ett ansvar att ta.

För att det kristna evangeliets spridning ska vara möjlig måste partipolitiken bort från kyrkan. Frimodig kyrka anser att kyrkovalssystemet måste avskaffas och ersättas med indirekta val. Medlemmarna väljer då lokala representanter, som i sin tur väljer de högre företrädarna. Det skulle ge en bättre förankring ute i församlingarna och strypa de stora politiska partiernas styre över kyrkan.

Evangeliseringen och undervisningen måste också intensifieras. Det allt större intresset för vad kyrkan och den kristna tron kan erbjuda måste mötas upp. En målgrupp är nyfikna unga. En annan är de som är som jag: Medlemmar sedan länge i kyrkan, men som i linje med kyrkans sekularisering känner att de lite tappat kontakten med tron och Jesus och vill återknyta den för att ”komma hem”. En växande målgrupp är muslimer bosatta i Sverige, inte minst de som flytt från samhällen där de upplevt förtryck från religiösa makthavare. De har en öppenhet för vad kristen tro innebär.

Bönebråk i brittiska underhuset

Politik och religion är inte samma sak. De kompletterar varandra. Värderingar från tro och religion kan påverka någons politiska ståndpunkter, men religionen borde inte styra politiken. Politiken ska inte heller styra religionen eller enskilda samfund. De har olika roller.

För ett välmående samhälle behövs, förutom kloka folkvalda politiker, också en livskraftig och tydlig kyrka som sprider Evangeliet och tron på Jesus Kristus som människornas frälsare. Det är en utmaning som Svenska kyrkan borde ta sig an på ett mer framträdande sätt.