Martin Einald: 
Höstlovet – barnens paus, föräldrarnas prövning

Martin Einald Martin Einald Familjeredaktör & redigerare

Familjeredaktör & redigerare

Höstlovet har inte alltid varit höstlov. Förr kallades det potatislov, eftersom barnen fick vara hemma och hjälpa till med potatis­upptagningen. Det var alltså ett lov där man förväntades arbeta. I dag har vi förfinat konceptet. Barnen är lediga och föräldrarna försöker få ihop det hela med jobbet.

Potatisen har också fått en betydligt bekvämare tillvaro. Förr skulle den upp ur jorden, tvättas och bäras in. Nu hittar vi den i chipspåsar och pommesfrites­askar. Man kan nästan säga att potatisen har gjort klassresan från leråker till drive-in.

För barnen betyder höstlov sovmorgon, skärmtid och kanske en utflykt. För föräldrarna betyder det plötsligt frågan: ”Vad ska vi göra i dag?” En fråga som kan få en vuxen att längta efter potatislandet.

Ändå finns det så klart något klokt i att vi har ett lov. Vi behöver stanna upp. Inte bara från skolan och arbetet, utan från känslan av att hela tiden behöva prestera och hinna vidare.

Det är faktiskt en gammal tanke. I Bibelns skapelseberättelse arbetar Gud i sex dagar och vilar den sjunde. Sabbaten påminner om att vilan inte är ett misslyckande. Den är en del av livet.

Så kanske behöver vi vuxna också ett slags potatislov. En stund utan krav. En promenad utan mål, en kopp kaffe som får kallna eller en kväll då ingen frågar vad vi ska hinna med.

För ibland behöver vi inte fler aktiviteter.