Den dubbla naturen
Redaktör Johan Winbo skriver om senaste numret av tidskriften NOD, som har tema Väckelsekristendomens dubbla ansikte.
Natanael Gindemo
Jag tror att de flesta kan känna igen sig i att det finns en del saker vi är stolta över och andra saker vi inte gärna pratar om. Vissa händelser kan göra för ont att tala om eller så upplever vi skam för dem. Lägg då till att för en del som är uppvuxna i en frikyrklig eller väckelsekristen rörelse, kan glädjen över sammanhanget vara stort men det kan även finnas erfarenheter som har skapat sår. Det är mycket i arvet från frikyrkan som är gott och som har bidragit positivt till demokrati och samhällsutveckling. Både Joel Halldorf och Arne Rasmusson hänvisar i sina artiklar till den första baptistförsamlingen som grundades 1848 och där alla medlemmar, både kvinnor och män, fick lika rösträtt. Församlingens grundare F O Nilsson författade Borekullabekännelsen som beskriver församlingens syn i olika frågor. Där kan vi läsa “På församlingens anförda mötes skola alla angelägenheter, så widt sig göra låter, genom röstning afgöras. Wid röstningen hafva alla medlemmarna lika röster.”