”Någon gång har jag lyckats spara ihop så pass att vi kunnat åka till Liseberg”

Är man ensamstående förälder eller har ont om pengar och energi kan ett långt sommarlov bli prövande. Dagens föräldrar har talat med Maria Olausson från Frälsningsarmén och mamman Jenny Fagerstrand om den oro många känner inför sommaren. 

Semesterresor, sommarlovsplaner och lediga dagar att fylla med allehanda roligheter. Så ser inte verkligheten ut för alla – långt därifrån. Ekonomisk och social utsatthet är snarare något som ökar i vårt samhälle – det märker många som arbetar med diakoni och hjälpverksamhet i kyrkans hägn.

Maria Olausson, 38 år, är kårledare för Frälsningsarmén i Nässjö och barnrättsjurist. Hon träffar många föräldrar som känner oro inför lovet. 

– Vi möter även föräldrar som man aldrig skulle tänka sig hade ekonomiska problem, som kanske aldrig bett om hjälp tidigare, men som nu tvingas göra det. De kan ha arbete båda två, men är låginkomsttagare och klarar inte av vardagen med alla ökade utgifter.

Kan snabbt förändras

Livet kan också förändras plötsligt, till exempel av en långtidssjukskrivning, en skilsmässa, arbetslöshet eller något annat. Det som man tidigare kanske kunde ta för givet låter sig då inte göras längre. 

– Ibland tror jag vi har en lite för idyllisk bild av vad sommaren innebär; man ska vara ledig och njuta av semestern. Det finns förstås många barn som längtar efter det, men fler och fler oroar sig också inför lovet.

Maria Olausson hänvisar till en undersökning som Frälsningsarmén gjort som visade att 75 procent av alla ensamstående föräldrar är oroliga inför sommaren. 

– Jag tror att vi behöver försöka bryta skammen man kan känna inför att söka hjälp. Det är många fler än vi tror som kämpar, på olika sätt.

Dagens föräldrar: Alla längtar inte till sommaren

I din tjänst möter du väldigt många utsatta människor. Är det något särskilt som går rakt in i hjärtat på dig?

– Framför allt är det när jag möter barnen. Som till exempel inte vill berätta hemma att de ska ha med sig matsäck till skolan, för man vet att det inte finns något. Eller barnet som överkompenserar för föräldrarna: ”Vi behöver inte göra något på sommaren mamma, vi kan bara vara hemma, det är lugnt”. 

Maria Olausson berättar om en utflykt till Kolmården som hon var med och arrangerade förra sommaren. Hur en av mammorna där hade kastat sig om halsen på Maria och sagt med tårar i ögonen: ”Jag hade aldrig vågat be om hjälp. Om inte du hade frågat om vi ville följa med hade det inte blivit av”.

Ingen semesterkassa

En som vet vad det innebär att leva som ensamstående mamma med dålig ekonomi är Jenny Fagerstrand, 51, i Jönköping. Hon satt tidigare fast i ett missbruk, men lyckades få hjälp att ta sig ur det i samband med att hon födde sin dotter.

Jennys och hennes dotters somrar i Jönköping har inte direkt överflödat av möjligheter till resor och upplevelser, berättar hon.

– Det har varit Vätterstranden, Rocksjön och någon resa till Ullared. Någon gång har jag lyckats spara ihop så pass att vi kunnat åka till Liseberg – mer än så har det inte varit. Inga ”nya kläder och vackert väder” direkt.

Jenny Fagerstrand vill gärna dela med sig av sina erfarenheter, för att fler ska förstå hur tufft man kan ha det som ensamstående förälder. Hon påminner om att saker kan hända i livet som man inte kan påverka, och att man därför inte bör ha fördomar gentemot andra. 

– Det var till exempel jobbigt att komma till öppna förskolan när man såg att alla hade både mamma och pappa med sig, och jag satt ensam. Jag kände mig uttittad; hade gått ner mycket i vikt och kände mig gammal som 32-årig mamma. Jag har ju haft ett trasigt liv innan också. Det blev en krock mot de andra.

– Jag blev väldigt ensam. Självkänslan försvinner och redan där är man utsatt. Så det har varit skittufft. 

Våga räcka ut en hand

Här, menar Maria Olausson, finns det mycket man som medmänniska kan göra, för att underlätta. Att våga lyfta blicken och se hur andra har det, även under den efterlängtade semestern.

– Ibland i kristna sammanhang tror jag att vi tänker att alla har så många att umgås med, att man har sina nätverk. Men vi möter många som lever väldigt ensamma och isolerade.

– Jag hade en mamma som ringde mig för ett tag sedan och berättade att hon hade fått föreläsa på sitt jobb, och hon var så glad. ”Jag hade ingen annan att ringa och berätta detta för”, sa hon. 

”Jag hatar att känna mig som ett offer – Ingen ska få tycka synd om mig”

Maria Olausson nämner några enkla saker man kan göra, som kan få stor betydelse för andra som har det lite tuffare. Som att bjuda in sin granne på en grillkväll, prata med andra föräldrar när man besöker barnens fritidsaktiviteter, kolla om de vill hänga med och bada någon gång. 

– Det kan göra hela skillnaden för en familj eller en förälder som inte har några planer, eller som är ensam. En enkel inbjudan kanske blir höjdpunkten på hela deras vecka!

– Vi behöver nog vara lite mer ”osvenska” och våga bjuda in till vår gemenskap lite mer.

Lyssna på avsnittet av Dagens föräldrar

Anordnar resor för barnfamiljer

Själv är hon som pastor och församlingsaktiv med och anordnar resor och andra aktiviteter för barnfamiljer. Hon arbetar aktivt med att inte göra skillnad på folk, utan blanda grupper, så att de ”stabila” kyrkfamiljerna får umgås med de med sämre förutsättningar, och vice versa. 

– Då får man chans att lära känna varandra medan man åker vattenrutschbana och gör andra upplevelser tillsammans. 

– Man betalar bara något litet, symboliskt för dessa resor och aktiviteter. Vet jag att man inte har råd frågar jag om de vill med ändå, så löser vi det.

Att känna sig ensam och isolerad som ekonomiskt utsatt, ensamstående förälder vet Jenny Fagerstrand allt om. När dottern var yngre hakade de gärna på läger som LP-verksamheten anordnade, och hon är glad för de inbjudningar som kyrkan kommit med emellanåt. Men något eget nätverk har hon nästan inte.

– Vi har väl nästan aldrig blivit medbjudna på något. Att någon sagt att ”Jag vill göra detta med dig” – det har nog aldrig hänt i hela mitt liv, säger Jenny Fagerstrand.

– Jag skulle vilja skicka med till andra föräldrar att komma ihåg att det kan finnas orsaker till att man har det som man har det. Vi har alla vårt bagage, saker vi kämpar med. Döm inte utan försök stötta upp och öppna upp för att ge möjligheter.

Hon vill även lyfta fram att hon genom åren mött många människor – inte minst från kyrkan – som fått betyda mycket för henne och hennes dotter. Sådana relationer bör man hålla fast vid, menar Jenny Fagerstrand.

Amanda Rincon Jonegård om skilsmässan: Gud vet hur mycket vi har kämpat