Känslan av overklighet när det värsta har hänt.Vi är främlingar för varandra men har delat ett avgörande ögonblick i en människas liv.
Vi tycker den nya tekniken underlättar för oss men jag tror det finns en risk att den på samma gång försvårar.
Varje tid är ny och sällan har nostalgi varit nyckeln till framtiden.
Efter en lång tid av Törnrosasömn efter den kristna pudelrockens glansdagar är det något som vaknat till liv
Kanske skulle vi börja ta oss själva på lite mindre allvar och våga skratta åt våra tillkortakommanden illsammans lite oftare.
En synligare interreligiös dialog mellan de tre världs-religionerna skulle kunna vara ett steg på vägen för ökad förståelse.
"Jag tänker att människor som lever i ett massivt mörker har lättare att ta till sig Jesus än de som har allt", skriver pastor Eric Andersson.
Föraktets ansikte är inte vackert åt vem det än vänds.
När vi reducerar samtalen till att mest handla om hus- renoveringar så reducerar vi också oss själva.
Vi behöver hjälpa dem som har en andlig längtan att hitta den plats där de kan finna vad de söker.
Det finns inget som förenar oss människor så mycket som när vi vågar tala om smärta, lidande och sorg.
I stället för att kämpa mot varandra skulle vi lägga ned våra vapen och böja knä tillsammans.
Sammanhållningen i gruppen var stark och man hade en gemensam fiende, en kamp att utkämpa.
Kvar finns kroppen. Synlig, möjlig att påverka och förändra. Möjlig att tillbe och dyrka.
Mer än en ung person skulle nog säga att kyrkans dödsruna är beställd.
