Thomas Idergard

Med vilken rätt kan någon bedöma en annans, om än ”bara” ett ofött barns, livsduglighet? skriver Thomas Idergard.

Gud ses främst ett terapeutiskt verktyg för att bekräfta och stödja ett individuellt självförverkligande, skriver Thomas Idergard.

För att vara kristen måste man bokstavligt tro att Jesus är den han utger sig för, skriver Thomas Idergard.

Sanningen, världen, jag själv och slutligen Gud blir individuella konstruktioner, skriver Thomas Idergard.

Barn ska inte behöva vara åskådare till vuxnas sexuella lattjande, skriver Thomas Idergard.

Tyvärr tror kristna i dag att det inte går att göra offentligt anspråk på sanningen, skriver Thomas Idergard.

Kanske börjar allt med att vi som tror öppnar oss för erbjudandet att leva alltmer efter Guds aktiva vilja, den som inte bygger på vad vi först känner utan på vad som är sant?

Hans inomkyrkliga avtryck är ovärderliga, skriver Thomas Idergard.

De ledare som inte säger emot - varifrån söker de bekräftelse, skriver Thomas Idergard.

Svaga sekulära trossatser om “aborträtt” och vetenskap, skriver Thomas Idergard.

De som redan bejakar vissa icke-bibliska, icke-traditionella relationer, kommer att med nödvändighet tvingas bejaka polyamori, skriver Thomas Idergard.

Varför dessa apokalyptiska reaktioner: abortkontrakt och förslag om grundlagsskyddad abort? skriver Thomas Idergard.

Med hot om indragna bidrag vill staten få kristen förkunnelse och praxis att låta som ett partiprogram eller en fredagsbilaga i en kvällstidning, skriver Thomas Idergard.

Den världsliga lagen måste tillåta vissa omoraliska handlingar, precis som Gud faktiskt gör, skriver Thomas Idergard.