Låt mig börja med att säga att åsikterna jag framför i Nya Dagen (10/10) om Mellanösternfrågan är mina egna: jag undertecknade inte som talesman för Samfundet Sverige-Israel, vilket Bernt Ekholm antog (19/10).Somligt i hans artikel förvånar, som då han säger att man måste förstå det hat som finns mot Israel bland palestinier; att Israel väljer metoder som tillhör diktaturer; att i vad han kallar 'demonstrationerna' soldaterna uppenbart siktar mot bål och huvud; samt att israeliska politiker han mött utstrålat arrogans.Han avslutar därefter med att säga att Samfundet Sverige-Israel till skillnad från Palestiniernas Vänner brister i objektivitet.Låt mig ändå säga att jag tar hans ord om objektivitet på största allvar. Israel förtjänar ibland kritik. Problemet är att många i omvärlden använder dubbla måttstockar när det gäller Mellanöstern: en för Israel och en för arabvärlden. Det är då naturligt för aktiva i en vänorganisation att man träder upp mot omvärldens och medias kritik av Israel då den är ensidig och orättvis. Det återspeglas inte minst i FN:s resolutioner i dagarna, där Israel ensidigt fördöms för 'övervåld' medan det palestinska styret, PA, inte kritiseras alls. Eftersom den överväldigande majoriteten dödsoffer är palestinier måste det vara fråga om israeliskt övervåld, så går resonemanget.Ibland har man öppnat eld, men i andra fall har man visat en nästan obegriplig återhållsamhet. För att kort rekapitulera några händelser:ï 1/10 förblödde en israelisk soldat till döds vid Josefs Grav därför att den palestinska polisstyrkan inte tillät att han evakuerades. Israel undvek att gå in med kraft.ï 4-5/10 förhandlades om vapenstillestånd i Paris. Yasser Arafat vägrade att skriva på, men Israel drog trots detta tillbaka sina styrkor såsom stipulerats i avtalet.ï 6/10 gick Israel med på att dra sig tillbaka från Tempelplatsen och helt överlämna säkerheten där åt palestinsk polis. Dessa tillät sedan att stenar vräktes ner på judiska tillbedjare vid Västra Muren, samt att en israelisk polisstation brändes ner varvid åtta poliser hade bränts inne om israeliska styrkor då inte återtagit kontrollen med våld, varvid två palestinier dödades.ï 7/10 överlämnade Israel kontrollen över Josefs Grav mot löfte att den beskyddades av PA. Det tog några timmar innan platsen var totalt vandaliserad. Inga israeliska repressalier.ï 12/10 lynchades bestialiskt två israeliska reservister som av misstag hamnat i Ramallah. Israels svar på dådet var att beskjuta fem palestinska byggnader efter att ha gett alla god tid att evakuera platserna.Är detta verkligen att använda diktaturmetoder? Faktum är att Barak endast har tillåtit israeliska soldater att använda sina vapen för en enda anledning: dödligt hot mot israeliska människoliv, civila eller militära. Man kan fråga sig hur svenska eller andra poliser skulle handla i våldsamma kravaller där människomassor anfaller posteringar med stenar, brandbomber och gevärseld. Men är det 'övervåld' när soldater beskyddar landets medborgare, även om det sker till priset av att en del av de attackerande dödas?När barn och tonåringar uppmanas och uppviglas att delta i våldsamma upplopp tillsammans med beväpnade vuxna är utgången given såtillvida att dödsoffer kommer att skördas i korselden. Dödsoffer som sedan används som politiska vapen mot Israel.Jag delar inte Bernt Ekholms uppfattning att det är Israels politik, från 1948 och fram till nu, som varit hindret för en rättvis fred i Mellanöstern. Utrymmet tillåter inte att jag här närmare går in på de stora frågorna om flyktingarna och Jerusalem, men jag hoppas få återkomma i ett kommande inlägg. BENGT-OVE ANDERSSONNya Dagen 2000:10:24
