Med anledning Mikael Tellbes artikel i Petrus den 8 december. 2 000 vill jag framföra följande kommentarer.Jag är minst lika kritisk som Tellbe till skräckpropagandan i gammaldags predikningar samt böcker i stil med Lämnad kvar, en roman om jordens sista dagar. Men till skillnad från Tellbe har jag med åren blivit allt mer övertygad om att bruden kommer att räddas undan vredesdomen på ”Herrens dag.” Min viktigaste bibeltolkningsregel är inte i första hand enskilda bibelställen utan att ”summan av ditt ord är sanning” (Ps.119:160). Därför måste tolkningen av olika händelser i ändtiden passa in i en profetisk helhetsbild, allt ifrån första inseglet till sista vredesskålen. Enligt mitt förmenande gäller därför att brudens uppryckande inte kan ske förrän:Evangeliet har predikats för alla folkslag (Mark. 13, Matt. 24). Fortfarande har vi 7 000 onådda folkslag, eller över två miljarder människor, de flesta av dem inom 10/40 fönstret, som ännu inte hört evangeliet. Enbart detta borde räcka att tysta munnen på dem som hävdat eller hävdar att brudens uppryckande kan ske när som helst.Också allt övrigt har uppfyllts som profeterna och apostlarna sagt måste hända innan dess (Apg. 3:19-21). Hit hör bl a att ”laglöshetens människa” (populärt kallad Antikrist) skall få träda fram, och under vedermödans tid kräva gudomlig tillbedjan. Kristna som då vägrar, hamnar utanför all samhällsservice, samt riskerar att bli förföljda och ställda inför rätta, vilket kommer att förorsaka ett stort avfall. (Läs hela 2 Tess. 2.)När sen bruden troget förkunnat evangeliet för alla folk, samt även vittnat inför domstolar, skall hon, vid den sista basunens ljud, räddas ut ur vedermödan och undan vredesdomen genom att ryckas upp för att möta Herren i rymden. Därför säger Bibeln: ”Ge nu varandra tröst med dessa ord” (1 Tess. 1:10, 1 Kor. 15:52, 1 Tess. 4:13-18). Om uppryckandet sker i slutet av förföljelsen, så kan försvinnandet ske lika omärkt för omvärlden som judarnas försvinnande under kriget. De flesta i omgivningen visste ingenting.På liknande sätt räddades ju Guds trogna (om än alltid med knapp nöd) undan tidigare domar, Noa undan syndafloden, Lot ut ur Sodom, Judafolket från att drunkna i Röda havet, samt de kristna undan Jerusalems förstöring.Enligt min bibeltolkning sker därför uppryckandet före vredesdomen, i vilken Herren tillåter den onda mänskligheten att i stort sett utrota sig själva genom kärnvapenkrig. Därför lär det inte heller finnas speciellt många levande brudesjälar kvar att hämta upp efter vredesdomen (Jes. 13:9-13, 2 Petr. 3). En del av det saliga hopp som de första kristna hade, var just medvetandet om Guds löfte att, om vi är villiga att för vår helgelse (förvandling till Kristuslikhet) utstå prövningar och lidanden här i tiden, så behöver vi inte riskera att dömdas tillsammans med världens alla oförvandlade syndare (1 Kor. 11:32).Denna ändtidens slutfas kallas även för Herrens dag. För mig är allt detta en enda funktionell händelsekedja. Den börjar med att de som dött i Kristus uppstår till ett samlat uppryckande av bruden till Kristus i skyn. Sedan bröllopet firats i skyn följer bruden honom när han återvänder fullt synligt till jorden för att se hur han besegrar och oskadliggör djävulen och hans representanter för att slutligen som konungarnas konung upprätta sitt fridsrike här på jorden (2 Tess. 2:1-12, Upp. 19:11-21).
