Debatt: Judarnas kamp och seger gynnar hela området

Som kristen tänker jag på vilken djup mening som Mackabéernas seger över de syriska förtryckarna har för oss. Utan deras seger hade det inte funnits någon judendom, och utan judendomen hade det inte funnit något judiskt folk, och utan detta folk hade det inte funnits någon kristendom. ”Frälsningen kommer från judarna”. (Joh 4:22) Vår historia och framtid är för evigt sammanflätade med det judiska folket.Vad kampen gällde under Mackabéerupproret var inte i första hand judarnas fysiska överlevnad. Kampen var emot hellenisering, eller kanske ska vi använda en modernare term – assimilering, och kanske borde jag som kristen använda termen mission. Det var ett anti-missionskrig.De syriska förtryckarna ville att judarna skulle försvinna som en egen folkgrupp med sin speciella särart, och de insåg klart vad det var som bevarade dem och hindrade dem från att helleniseras och assimileras: Bibeln (Toran) och dess bud.De judar som var villiga att ge upp sin judiska identitet och observansen av Torans bud hade inget att frukta. Men många var redo att frambära det yttersta offret genom att ge sitt liv hellre än att ge upp sin tro.Mackabéerböckerna förmedlar många gripande berättelser om dessa martyrer. I 2 Mackabéerboken 7 kan vi läsa om en mor vars sju söner, den ene efter den andre, torteras och mördas framför ögonen på sin mor när de vägrar äta fläsk. Andra dödas på sabbaten, eftersom de vägrar försvara sig på sin heliga dag.Men det blev också en väpnad kamp – egentligen ganska oväntad. Vem hade väntat sig att någon skulle våga sticka upp mot den mäktiga syriska övermakten! Upproret initierades av en åldrad präst, Mattathias, och följdes upp av hans fem söner, av vilka Judas med tillnamnet Mackabeus tog ledningen (läs 1 Mackabéerboken 2-3).Kampen fortsatte till dess att mackabéerna slutligen kunde inta Jerusalem i det som skulle bli en av den judiska historiens märkligaste segrar. En liten grupp upprorsmän besegrade en av den tidens supermakter! Exakt tre år efter Antiokus’ antijudiska påbud, den 25 i månaden kislev år 165 före Kristus, var templet renat och kunde återinvigas; chanukka betyder just ”invigning”.Det var en seger mot alla odds. Hemligheten bakom segern var inte bara ett oändligt mod hos dem som insåg vad som stod på spel. En av synagogans profetläsningar under chanukka innehåller hemligheten bakom segern: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.” (Sak 4:6) Torans Gud är den verklige segraren. Det budskapet är tidlöst.Mackabéerupprorets kamp har ett tidlöst budskap som är särskilt aktuellt just nu. Det gäller det faktum att judarna tog till vapen. Världen förfasar sig ofta när judar kämpar. De ska helst vara svaga och underkuvade, sådana som man kan förakta eller i bästa fall tycka synd om.Kampen fortsätter. När israelerna försvarar sig, förfasar sig världen. Visst är kampen i Mellanöstern i dag framför allt en kamp för fred. Det är uppenbart när man ser vad Israels nuvarande regering varit redo att ge upp för att uppnå en säker och varaktig fred. Går inte det, måste kampen fortsätta. Då gäller det för Israel att försvara sig och kämpa emot det som är målet för många av Israels fiender – inte endast en palestinsk stat, inte endast frihet från ockupation, inte endast östra Jerusalem utan hela Jerusalem, och Tel Aviv och Haifa, ja, om möjligt, förintelsen av den judiska staten.Precis som Toran är det judiska folkets ”survival kit” (livlina) genom historien, har den lilla judiska staten en liknande funktion. Den är en tillflykt och en borg för ett folk som historien igenom haft det ganska trångt i världen. Därför fortsätter kampen – i djupaste mening mackabéernas kamp. Det är chanukkas tidlösa budskap.I världens ögon ska judar helst inte försvara sig. De ska inte kämpa, men gör de det ska de helst förlora. Här har chanukka ett viktigt tidlöst budskap: Det förkunnar judarna som segerns folk. Ljusets seger över mörkret. Det budskapet behöver höras i en tid då ”jude” ibland nästan blivit synonymt med ”offer” eller ”överlevande”.Att bara se judar som offer eller en sorts minimalistiska överlevande spelar nästan dem i händerna som älskar att se judar som något annat än människor, som en sorts mytiska skuggfigurer på gott och ont.Judarnas nederlag har också varit världens nederlag, och judarnas seger en seger för världen! Spanien har aldrig riktigt återhämtat sig sedan de fördrev judarna. Antikens supermakter är borta. Men det folk som befriades ut ur Egypten – mackabéernas ättlingar – lever!Och jag tänker på Mellanöstern i dag: Vilken seger en verklig fred skulle innebära inte bara för Israel utan för alla länder i regionen! Vilket lyft på alla områden!I dag utgör Israel garanten inte bara som en tillflykt för förföljda judar, utan positivt som ett judiskt växthus, sjudande av liv. Från Sion utgår undervisning och kunskap. Öknen blomstrar. Kultur och vetenskap står på högsta nivå. Judendomen lever.