En augustikväll 1723 hölls den första konventikeln i Sverige och enligt en samtida anteckning ”lovade man Gud” med nio psalmer ur Svenska psalmboken och några sånger ur Mose och lamsens wisor.Alltsedan dess har läsarna sjungit psalmer, hymner och visor i en salig blandning.Jag har följt den nya tv-serien Sjung min själ och de program som spelats in i Linköping. Där finns ett samspel mellan tradition och förnyelse, som jag uppskattar. Genom att man sjunger med och i en församling får programmet både biblisk anknytning och naturlig närhet.Läsarsångerna har slitstyrka. Tag till exempel visorna av Joel Blomqvist, som diktade svenskt, fromt och levande. Han skrev även melodierna. Bo Setterlind fångades av läsarsången och skrev variationer på den.Programmet Sjung min själ går under fastan och då längtar jag efter en Bachkoral. För Bach är psalmsången ett samtal mellan Gud och mäninskan, en helig närvaro. Ingen har i musik tolkat inkarnationen som han, den femte evangelisten enligt Nathan Söderblom. Låt oss få höra orgeln någon gång. Jag ser fram emot nästa Sjung min själ.
