Israel är en republik i Främre Asien vid Medelhavets östra strand.I norr gränsar landet till Libanon, i öster till Syrien och Jordan, i sydväst till Egypten. Längst i söder har Israel en 11 kilometer lång kustremsa vid Akabaviken i Röda havet.Detta är en tydligen nödvändig sakupplysning, ty Siewert Öholm säger (Nya Dagen 20/3) nämligen att Israel är ”en demokrati i enlighet med alla definitioner för en demokrati: allmän och lika rösträtt, självständiga domstolar, yttrandefrihet och pressfrihet. Allt detta saknas hos Israels 20-talet grannländer.”Det Israel vi talar om har alltså fyra grannländer, inte ett 20-tal, såvida vi inte skall inräkna de länder som har medelhavs-kust. Att det inte är något vidare med demokratin i dessa grannstater, det kan vi vara överens om. Men vad är det för fel på demokratin i Libanon om vi följer Öholms definition? Det kan vara hur det vill med den saken eftersom vårt meningsutbyte inte gäller förhållandena i dessa länder.Öholm säger vidare, ”De enda araber som har tillnärmelsevis demokratiska rättigheter är den miljon palestinier som har israeliskt medborgarskap.”Ekonomiskt sett har de israeliska araberna, så kallade icke-judar, som bor i trakten av till exempel Nasaret det bättre än genomsnittet palestiner på Gazaremsan. Men om en så stor grupp som en miljon bara har ”tillnärmelsevis demokratiska rättigheter” talar vi då om ”en demokrati i enlighet med alla definitioner”?År 1997 bestod Israels befolkning av 87 procent judar, 15 procent araber och 2 procent druser. Skulle någon annan stat få kalla sig demokratisk ”i enlighet med alla definitioner” ifall 17 procent av befolkningen inte åtnjuter fulla demokratiska rättigheter?Även om någon skulle anse det så råder det ändå ockupation på Västbanken och Gaza och det är ockupationen som är problemet. Inte vilken grad av demokrati det råder i Israel.Jag kan inte se att vare sig Åke Nordqvist eller jag har levererat ett enda invektiv. Öholm har rätt i att jag lika gärna kunde ha sagt Stanley Sjöberg och Ulf Ekman som att säga ”min hemstad” och ”Sundbyberg”. Jag medger detta, men jag har inte påstått att Öholm är någon presumtiv ”sektombudsman”, vad nu det skulle vara för någonting? Det är Öholms beteende jag känner igen från dessa herrars.Sjöberg har för övrigt på dessa debattsidor varnat för hur farligt det är att föra dialog med en sådan ”åsiktsförbrytare” som mig.Jag har gjort några upplevelser som för mig blivit ögonöppnare. Kan nämna två av dem. Under mina veckor i Jerusalem 27/3 - 11/6 2000 gick jag långa sträckor till fots och pratade med folk som bor i trakten av Jerusalem, området öster om Olivberget, utmed Jerikovägen, neråt Betlehem, ett långt stycke av vägen från Hebron mot Jerusalem, även i det som kallas Västra Jerusalem, kring Gilo och vid bosättningen Har Homa. Jag har fört samtal med israeler på trottoarserveringar utmed Jaffa och har road talat med unga israeliska militärer - män såväl som med kvinnor.Sådana vandringar gick att göra förra året, men i februari 2001 varnades jag, man kan inte göra så nu. Jag kunde uppfattas som en bosättare som kom gående och riskerade då att bli beskjuten. Man utsätter sig för fara även om man vill gå till Rakels grav då det finns israeliska prickskyttar utplacerade på taken.5-6 juni 2000 var jag på en konferens arrangerad av The Palestinian Society for Protection of Human Rights and Environment i Jerusalem.Under en rast samtalade jag med en kartograf från Belgien. När han förstod att jag är pastor sa han ungefär följande,- Nuförtiden tror jag inte på någonting. Inte på politiken, inte på ideologier, inte på löften eller förhandlingsresultat, inte heller på kyrkorna - det enda jag tror är sant, det är det jag ser på marken.Så fort han hörde talas om ett förslag inför fredsförhandlingar eller en överenskommelse ritade han en karta som visade vad det man föreslog och överenskommelserna hade för effekt på marken.Dagarna jag hade kvar i Jerusalem gjorde jag efter bästa förmåga på samma sätt. Jag sänkte och skärpte därmed blicken för det som vem som helst kan se på marken i de trakterna vi nu talar om.Anblicken är förfärande!Öholm, jag är ingen ”ideologisk ordningsman”! Men jag har förstått att det är ganska behändigt att kalla mig så.Jag har blivit av med det som jag själv kan kalla ”skygglappar”. Jag vägrar att ta på mig nya.I ett tidigare inlägg använder du böneord på ett besvärjelseliknande sätt när du skriver, ”just nu verkar det som om vi mest bör be Gud bevara oss från pastor Nordqvist och hans vänner”. Och nu fortsätter du med en variant av ett språk snarlikt förkunnelsespråket och då gäller det mig, ”Kanske vill Gud göra ett under och ge även Junkes sin syn tillbaka.”Tror du att du kan be bort namngivna personer så att du slipper dem? Och om Gud på din önskan vill göra ett under med mig i ena eller andra riktningen, vad har jag att säga om det?Som en sakupplysning kan jag meddela att jag inte fäster något som helst avseende vid denna sortens användning av det religiösa språket.Till frågan varför Israel inte har någon konstitution? Klart är att en nation kan vara utan konstitution, England är det till exempel. Men då har man någonting annat i stället, så kallade basic laws. Öholm, vad har Israel istället för en demokratisk konstitution? Och hur fungerar det? Berätta!Jag har följt med ganska väl vad det gäller Socialdemokratiska partiets förhållningssätt visavi Israel-Palestinafrågan. När Du därför skriver ”Det gamla Israelhatet från Sten Andersson och Olof Palme” Vad tänker Du då på, något israelhat går väl ändå inte att knyta till Sten Andersson eller Olof Palme? Vem har viskat något sådant i Ditt öra?
