Jag har efter noggrant övervägande beslutat att ge svar på tal. Det syns tydligt att Jacob Bengtsson skrev i kärlek och till försvar för de äldre (8 maj). Jag är tacksam för att det finns sådana kämpar. Jag inser i efterhand att andemeningen i min insändare (3 maj) kunde misstolkas. Naturligtvis menar jag inte att de äldre generationernas gärningar är meningslösa, tvärt-om. Jag tackar Jesus för det. Jag menar inte heller att man måste uträtta vissa saker för att få Guds nåd. Däremot vet vi att en tro utan gärningar är en död tro.Jag påstår att glädjen i att vara frälst väger tyngre än världens problem, är det så kontroversiellt? Någon sa: ”Säg inte till Gud hur stora problemen är, säg till problemen hur stor Gud är”. Har vi inte tappat fokus när vi ägnar vår tid till att gnälla på varandra istället för att utbreda Guds rike?Jag ber om ursäkt för att jag var otydlig när jag skrev ”de äldre”. Vad jag menade då var de som är äldre än var jag är. Jag har aldrig menat att ungdomar är förebilder, nej, men vi behöver förebilder. Vi har också till viss del fastnat i den tidsanda som säger att vuxna inte ska gå före. Det är just det vi behöver, att lägga allt hopp på de ungas axlar är en alltför tung börda. Vi törstar efter förebilder, tyvärr är de allt för få i dag. Alla som läser det här kan sträva efter att bli starkare förebilder i Herren.Jag kommer själv från pingströrelsen, en kristen rörelse i djup kris. Det är inget vi ska blunda för. Men det är ingen olöslig kris. Jag tror och hoppas att jag misstolkat Jacobs inlägg när han skriver att det ”är fint att ungdomar engagerar sig i evangelisation”. Det är en grov underdrift. Låt säga att det dör 100 000 svenskar per år. Av dem går enligt statistik cirka 10-13 procent till kyrkan, och vi vet inte hur många av dem som har Jesus i sitt hjärta.Av de som inte går till kyrkan är nog ett antal frälsta. Om vi ska vara snälla kan vi därför säga att 10 procent av Sveriges befolkning kommer till Gud enligt Bibelns sätt att mäta. Det betyder att 90 procent av Sveriges befolkning inte kommer till Gud! Hur ska vi kristna förklara det framför tronen?Frikyrkan har börjat bygga upp ”Jerusalems mur” i Sverige. Men sedan trettio år tillbaka har bygget mer eller mindre stått stilla. Vad har hänt när vi bara grävt ner det pund vi fått? Jo, muren har börjat rasa här och där, medlemsantalet rasar i samma takt.Varför nöjer vi oss med någon procent av landet inom pingst numera? Annat var det på Lewi Pethrus tid, skulle man kunna säga. Är det kanske Guds fel att människor inte blir frälsta? Jesus sa ju att skörden var mogen redan för tvåtusen år sedan.Det hänger på oss, så res på dig din ”frikyrkostofil” och var stolt över den du är i Kristus. Det är världen som gnäller, sådana som du säger det går, för Herren förmår.
