Med stor behållning har jag tagit del av skrifter där latinprofessorn Anders Piltz sakligt och insiktsfullt analyserar medeltida latinska texter. Därför blir jag besviken och bedrövad när han i Nya Dagen den 30 maj kommer in på bibelexegetikens område och därvid blandar korrekta påståenden med grovt vilseledande.Några av den historisk-kritiska bibelforskningens teorier upphöjs till ofrånkomliga fakta och ett avvisande av dem jämförs med avvisandet av Galileis upptäckter.Det är bra att Piltz betonar att Bibel 2000 och dess noter inte är detsamma som en kristen tolkning av bibeltexterna och följaktligen ingen kyrkobibel. Piltz understryker med rätta att staten ”inte kan ta ansvar för att folk bibringas en kristen tro”. Det är ju kyrkans uppgift.Samtidigt varnar Piltz för ”Galileiskandalen”. Det är också bra. För den visar hur illa det kan gå om man i bibeltexten läser in saker som inte står där. När enligt Bibeln jorden och människorna står i centrum för Guds omsorg och frälsningsplan, säger inte Bibeln därmed att planeterna i vårt solsystem rör sig runt jorden. Genom en sådan felaktig slutsats stämplades Galilei som kättare.Nu menar tydligen Piltz att de som inte accepterar den syn på bibeltexternas tillkomsthistoria som Bibel 2000 bygger på, gör samma fel som kyrkan på Galileis tid. Som stöd för sin uppfattning hänvisar Piltz till vad han tror vara ”uppenbara historiska fakta om bibeltexternas tillkomsthistoria”.Enligt Bibeln har man aldrig i Israel haft ett kungadöme av babylonisk, gudomlig typ med återkommande tronbestigningsfester på årsdagen av kungens tronbestigning. Men somliga bibelforskare har lanserat den teorien att Bibelns uppgifter om kungadömets införande i Israel och dess utformning inte är tillförlitliga. Man tror att antirojalistiska redaktörer har svarat för bibeltextens nuvarande utformning och att de förvanskat sanningen om kungadömet i Israel.Den kungaideologi och de tronbestigningsfester som enligt Bibeln aldrig har existerat i Israel har ändå existerat där, menar man, och skulle då kunna förklara de ”messianska” psalmernas innehåll.Dessa psalmer handlar därmed inte ursprungligen om den kommande Messias utan istället om den aktuelle kungen. Den utlovade Davidssonen, som enligt flera messianska texter är både en Davidsättling och Herren Gud själv, blir bara en av kungarna i Jerusalem och hans mor, ”jungfrun”, blir någon av kvinnorna vid det israelitiska hovet. Denna teori har Bibel 2000 lagt till grund för sin tolkning och översättning av de många ”messianska” texterna i till exempel Ps 2, 45, 72, 89, 110 och Jesaja 7:14, 9:6.Fastän denna teori är omstridd och saknar faktaunderbyggnad liksom teorierna om profettexternas gradvisa, evolutionära omformning och framväxt, talar Piltz om ”uppenbara sanningar”, ”historiska fakta” och att ”forskningen är ense”. ”Bibeltexten har sin evolution”, dekreterar han.Bibelkritikens splittrade och ofta motsägande rekonstruktionsförsök av hur bibeltexterna gradvis kan ha vuxit fram måste nu kyrkan acceptera som ”uppenbara sanningar”. Annars gör man enligt Piltz samma fel som när man förkastade Galilei.När Bibelns uppgifter om Guds uppenbarande av annars okända sanningar på förhand förkastas av en metod som inte har utrymme för den ende sanne Guden, så som Bibeln uppenbarar honom, blir bland annat de messianska texterna ett problem.Det gäller att hitta en rimlig mänsklig förklaring till messiastrons uppkomst. En vanlig sådan är att den utvecklades ”efter exilen till Babylon på 500-talet”. Men enligt en rad bibeltexter profeteras det om en kommande Messias av Davids ätt långt före 500-talet f Kr.Låt oss se på Ps 110, som Piltz hänvisar till. Enligt bibeltexten har David (kung 1010-970 f Kr) författat denna psalm.Vem syftar då ”min Herre” på? Den kommande Messias.Enligt Matt 22:42ff tar Jesus upp den rätta förståelsen av vem Messias är genom att hänvisa till just Ps 110. Jesu motståndare är klara över att Messias är ”Davids son”, men de kan inte förstå att Messias samtidigt är ett med Gud själv. Men det framgår enligt Jesus av att David ”på Andens ingivelse” kallar ”Davids son” för ”min Herre”. Så här skriver Bibelkommissionen, BK, i noten till Matt 22:45: ”Att en son skulle kallas herre av sin far var otänkbart. Här förutsätts att Messias inte bara är Davids efterkommande, utan också en härskare med mer än jordisk makt.” Just det. Och långt före 500-talet f Kr.Men nu kan inte många moderna bibelkritiker tro att redan David verkligen har sagt detta. BK skriver om psalmens ord i noten till Matt 22:44: ”De tänks här vara yttrade av David som enligt den nuvarande överskriften författat psalmen, med syftning på Messias, den kommande kungen.” De ”tänks” vara yttrade! Med andra ord skulle Jesus ha fel. Han har förletts av psalmens uttryckliga ord, som inte skulle svara mot sanningen. Enligt bibelkritiken måste vi nämligen tänka oss att överskriften är ett sent tillägg och att psalmen ursprungligen inte handlar om den kommande Messias utan om en israelitisk kung på GT:s tid. Därför väljer Bibel 2000 översättningen ”min härskare” i stället för det ordagranna ”min Herre” till Ps 110:1. Och i en not påstår man utan stöd av fakta: ”Orden är riktade till en israelitisk kung i Jerusalem, troligen vid hans tronbestigning, och den talande är en präst eller en profet i templet.”Att en präst eller en profet har riktat dessa ord till en israelitisk kung vid hans tronbestigning är ett rent påhitt. Men Piltz har gått på detta som om det vore fråga om ett forskningsresultat, ett historiskt faktum.Gång på gång översätter BK texter utifrån sin förförståelse, till exempel att bakgrunden skulle vara en årlig tronbestigningsfest. Denna förförståelse styr BK:s tolkning och översättning. Messias tillåts till exempel inte kallas ”Mäktig Gud”, fastän det ordagrant står så i Jes 9:6, utan bara ”Gudomlig hjälte”. Men när samma hebreiska ord står i Jes 10:21 om Gud Fader, då kan Bibel 2000 acceptera den ordagranna översättningen ”Mäktig Gud” eller ”Gud, Hjälten”. När det i Ps 110:3 ordagrant står ”på din krafts dag” eller, om man så vill, ”då makten blir din”, lägger BK till: ”idag då makten blir din”, förmodligen för att vi skall associera till den påhittade tronbestigningsfesten.Piltz har rätt när han skriver: ”Respekten för den heliga texten kräver att man inte fuskar med det vetenskapliga hantverket.” Men är det inte just det som har skett? Skall en översättning bygga på lösa teorier? Skall textens eget synsätt och innehåll anpassas till teorier som är främmande för textens eget faktiska innehåll?Vad kristendomen beträffar står den och faller med att Kristus och frälsningen är en korrekt uppfyllelse av vad som faktiskt står i GT:s heliga skrifter. Enligt Jesus och hans apostlar bygger inte kristendomen på en omtolkning. Ständigt hänvisas till GT och vad som faktiskt där står som bevis för det kristna evangeliets sanning. ”Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda” (Luk 16:31).
