Pingströrelsens revansch. Så måste man beskriva veckan som ligger bakom. PO Enquists bok ”Lewis resa” har fått ovationer från en kritikerkår som blivit totalt överrumplade av berättelsen om pingstväckelsens ledaren Lewi Pethrus. Man måste beundra PO Enquists mod att bryta mot både egna och andras fördomar.
I veckan har vi fått följa kommentarer och recensioner.
I P1:s ”Studio 1” snubblade programledaren på antalet pingstvänner i världen. 250 miljoner sa han först, tappade hakan och ändrade till 250 000, men blev rättad av Enquist till 250 miljoner, ja kanske till och med uppemot 400 miljoner om man räknar med närstående släktingar.
I Expressen blandade man ihop Lewi Pethrus ord på dödsbädden ”Detta går inte att förklara”, med Sven Lidmans ”Fiasko”.
I Aftonbladet placerades författarens moder i pingströrelsen trots att hon tillhörde Evangeliska Fosterlandsstiftelsen.
Naturliga missar eftersom landets kulturredaktioner inte har någon direkt vana av väckelserörelsen. Normalt avhandlas de troendes skara på ett förlöjligande sätt, ungefär som på 30-talet. Det är på tiden att dagens väckelserörelse nu får en chans att bevisa sig på egna meriter, utan gamla unkna fördomar.
PO Enquist använder romanformen, men trots denna frihet är det svårt att hitta sakfel. En del läsare kommer att hisna över Sven Lidmans sexuella övningar i unga år. Andra kommer att känna olust inför Lewi Pethrus bitvis hårda handlag. Själv har jag svårast att acceptera de erotiska övertoner som beskrivs i samband med andliga upplevelser.
Men det hjälps inte, Lewis resa kastar ett friskt skimrande gryningsljus över hela historien. Och när PO Enquist hävdar att varje pingstvän borde vara stolt över sitt arv så har han goda skäl. Här är några.
Pingströrelsen är född i ett trotsigt och radikalt mod. Lewi Pethrus sociala engagemang berör djupt, och arvet lever vidare.
Pethrus egen trovärdighet stod sig hela livet. Såväl i den lyckliga familjen som när det gällde den ekonomiska moralen.
Lewi Pethrus var det enkla folkets man, hans politiska värderingar stod sig.
Det internationella arvet med stort biståndsarbete och en rörelse på 250 miljoner människor inger respekt.
Enquists bok är inte bara bra. Den är omskakande. Och bör skaka om. Främst landets kulturelit som bidragit till att 100 000-tals svenskar förlöjligats under åren. Väckelsefolket, pingstvänner och andra vänner, har fått ett viktigt erkännande. Såväl historiskt som i nutid.
Boken bör också skaka om pingströrelsen, Björne Erixons debattinlägg på nästa sida är en bra början.
”Lewis resa” får inte bli en återvändsgränd, utan en väg tillbaka till framtiden.
