”Släck inte anden, förakta inga profetior men pröva allt. Ta vara på det som är bra, och avhåll er från allt slags ont” (1 Thess 5:19-22). Med dessa bibelord i bakhuvudet närmar jag mig ett svårt ämne. David Wilkersons budskap har lyfts fram i Nya Dagen efter terrordåden i USA. Det väckte min nyfikenhet på budskapet i Wilkersons bok ”Stöt i basunen” som utkom på svenska 1987.Boken börjar med budskapet: ”Amerika kommer att förintas i eld! Plötsligt skall förintelsen komma över landet och få skall undkomma den. Utan förvarning och på en timme kommer en vätebomb att utplåna Amerika – inget kommer att finns kvar.”Sannerligen inget lättsmält budskap! Hans slutsats bygger på att Amerika lever i synd och därför kommer Guds dom att drabba landet. Han ser Amerika som det moderna Babylon med ett korrumperat samhälle och otuktigt kyrkosystem. Den dom som Uppenbarelseboken beskriver i kapitel 18 över Babylon tolkar han in på hela USA. Domen kommer att drabba såväl kristna som icke kristna. Skillnaden är att de kristna går in i Guds härlighet och en omedelbar uppståndelse. Resten av världen kommer sedan att drabbas.Han skriver vidare: ”Gud behöver inte Amerika för att evangelisera världen.” Evangelisationen av världen sker i stället genom enkla evangelister från tredje världen. Att Wilkerson arbetar i New York bygger på att han inte vill gömma sig undan Guds vrede utan vara en ”Guds helig som ser döden rakt i vitögat genom att säga: Jag är inte rädd. Inget mer kan skada eller skrämma mig. Jag är redo att offras.” Han vill vara fullt upptagen i Herrens tjänst när slutet kommer.David Wilkersons resonemang är posttribulationistiskt. Det innebär att han tror att församlingen är kvar under det som Uppenbarelseboken beskriver som vedermödan. Den tolkningen av Bibelns profetior säger dock att församlingen inte ska drabbas av Guds slutliga vrede över jorden. När man läser Wilkerson tycks han gå ännu längre. Här anses de troende gå in i evigheten genom Guds slutliga vredesdom över jorden. Han skriver i boken: ”En förintelse är inte fasansfull för dem som har vita kläder! Förintelsen medför en omedelbar uppståndelse.”Denna tolkning är helt olik den som Lewi Pethrus står för i boken ”Jesus kommer”, utgiven 1912. Pethrus skriver att Jesus först ska komma för att hämta de kristna hem till sig och sedan, efter en tid av vedermöda över jorden, stiga ned på Oljeberget för att upprätta tusenårsriket. Pethrus står för en så kallad pretribulationistisk hållning. Dock betraktar Lewi Pethrus vår tid likt Lots och Noas tid, det vill säga en tid av mycket synd och omoral. Skillnaden är synsättet på de kristnas roll i tidens slut.Personligen tycker jag att Jesu ord i Matteus kapitel 24 bör vara vägledande för förståelsen av skeendet i världen. Där beskriver han tidens slut som fylld av hungersnöd, jordbävningar, krig, folk som reser sig mot folk och förföljelse. Samtidigt har Guds rike stor framgång. Om vi ser tillbaka på de senaste 100 åren i vår historia, finner vi en av de mest omtumlande perioderna för mänskligheten. Aldrig har jorden sett en sådan förstörelse i form av krig och ondska, men samtidigt har välståndet vuxit enormt och evangeliet har en aldrig tidigare skådad framgång.Profeter som David Wilkerson behövs, men man bör ha i minnet vilken syn han har på ändens tid. Han behövs för att utmana oss att nå varje medmänniska med evangelium. Att finnas mitt i eländet för att rädda människor. Han behövs för att likt en Amos visa på vad en orättfärdig livsstil leder till.Men vi borde våga diskutera olika synsätt på Bibelns profetior mer. För det är trots allt stor skillnad på att förkunna att vi blir räddade genom tron på Jesus Kristus, men ändå kommer att drabbas av Guds vrede för att sedan uppstå till ett nytt liv, än att förkunna att vi blir räddade genom tron på Jesus Kristus som kommer att hämta oss på skyn hem till sig för att vi ska slippa vedermödan och undgå Guds vrede över synden.Att kristna i olika tider fått och får lida under svåra förföljelser är sant, men att nådens barn skulle gå in i den slutliga vedermödan och vreden över jorden bjuder emot grundtonen i evangeliet. Trots att Bibeln säger att Guds vrede över synden en dag kommer att drabba jorden, så är det inte rädslan för straff som drar människor till Gud utan hans kärlek och Ande.
